Blogg

Svenska fjällkedjan 2013

Inlöparna

Det började med ett meddelande. Min kompis Martin sa att han hade en tanke han ville bolla med mig. Det blev en lunch. Det blev en idé. Det blev ett projekt.

”Jag gillar att springa och jag vill göra något för nyanlända” sa han. Jag taggade igång direkt. Jag som är en av alla som dövar samvetet med lite autogiro till bra ändamål och passar på att ge en present i form av en gåva till välgörande ändamål ibland. Under den här lunchen kom vi på vad vi skulle göra. Någon vecka senare var vi ute och kollade in läget och veckan därefter körde vi igång.

Hur kunde det gå så enkelt? Jo, allt var redan fixat. Emma Arnesson är en fantastisk ung entreprenör som har startat Hej Främling, ”Hej främling! wants to improve physical and mental health in Jämtland county, -with special focus on asylum seekers.” Hon har ägnat enormt mycket tid till att ordna alla möjliga aktiviteter för de som anländer till Grytan, så för oss var det bara att docka in. Tänk att hon har skapat en telefon och nu är vi ett helt gäng som bygger appar till den. Vi med löpningen. Jämtlands Musikskola håller på att bilda en kör.

Det har varit helt otroligt vilken respons vi har fått. Det ramlar in löparskor och kläder från alla håll och kanter. Vi delar ut och det tar aldrig slut. Eftersom vi har förlagt vår verksamhet till förläggningen i Grytan en bit utanför Östersund, och den är en transferpunkt för nyanlända utan beslut, så är det en hel del rotation på människorna. Vi vet aldrig vilka av våra vänner som kommer nästa vecka, eller vilka nya som dyker upp. Har vi inga skor med oss just då, så funkar det ändå. Vi har sett dem springa en mil i jeans och lågskor. I raggsockar och flipflopsandaler i snöslask. Då känns det bra att komma med flera skor nästa vecka. Vi har delat ut reflexvästar åt alla håll och kanter och skrattat åt det svenska fenomenet. Vi har skrattat en hel del faktiskt. Jag har valt att springa med nybörjargruppen och där hänger några barn med ibland. Eftersom deras mamma inte ville att de skulle försvinna ut i skogen utan henne så hängde hon på. Första gången hon sprang någonsin, säger hon och hon orkade knappt med. Vi stannade om och om igen och gjorde lite styrkeövningar medans hon kämpade ikapp. Sista gången innan den familjen skulle flytta till en annan anläggning sprang hon två kilometer med oss. Sen fick hon äntligen skor som passade, och innan hon åkte fick vi tag på skor till barnen också, de har kutat i kängor. Nu var hon glad, för hon skulle fortsätta ut och springa med barnen, det var roligt tyckte hon.

Vi har tittat på älgspår och rådjursspår. Vi springer i mörka natten och jag berättar att djuren är växtätare. Jag visar harspår och för att kunna förklara vad det är hoppar jag som en hare. Vi skrattar och jag säger ”hare”. Alla som hänger med i min grupp kan ”höger”, ”vänster”, ”spring” och några ord till, räkna till tjugo, för det gör vi högt när vi gör styrkeövningarna. Jag har ett gäng pannlampor från Silva som jag lånar ut varje gång, det räcker med att några i varje grupp har. Barnen älskar att springa med dem på samma sätt som mina egna barn och deras kompisar. Det är kul att springa i mörkret.

Jag känner att vi gör något bra. Och det är en enorm egokick att se mamman som nu springer två kilometer. Eller kvinnan som springer runt i mina kläder. Eller hon som kom och gav mig en kram och var så lycklig för att beslutet om att flytta dem till en annan förläggning hade ändrats på kort varsel så de blev kvar.

Vill du se mera, kolla in Inlöparna på Facebook. Eller Hej Främling. Vill du skicka kläder, så finns info på Inlöparnas Facebooksida. Jag lovar, det du skickar kommer att användas och slitas ut.

Vi har fått en del uppmärksamhet i media, några av länkarna här nedan.

http://www.op.se/jamtland/ostersund/lopprojekt-pa-flyktingforlaggningen-en-anglagava 

http://www.op.se/allmant/inrikes/joggar-for-integrationen

 http://www.runnersworld.se/artiklar/inloparna-springer-for-innanforskap.htm

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19899821.ab