Blogg

Svenska fjällkedjan 2013

Sista dagen

Jag hade ställt klockan för att komma iväg i tid, ville säkerställa att jag skulle ha god tid på mig när jag kom fram till Grövelsjön, för att njuta bastu, skrubba bort svett och skit, och hinna äta god middag.

Tittar ut genom fönstret i stugan i Rogen och ser en jacka jag känner igen. Därute står min kompis P-O och när jag går ut på bron frågar han om jag vill ha frukost. Han har joggat hit från sin fjällstuga. Termoskaffe har jag skrivit tidigare att jag längtat efter. Konstiga saker som har betydelse ibland. Det som betydde mest nu var i alla fall sällskapet. Och det var en laddad morgon. Solen sken, och P-O analyserade alldeles för väl vissa insikter jag nått under resans gång. Med lite distans kommer jag väl att kunna sammanfatta det bättre i ord, just nu är det mest känslor jag inte riktigt kan styra över.

Solen sken och jag trippade fram på stenarna till Skidbäcksstugan där jag satt och pratade lite med stugvärden och käkade en väldigt god macka. Det är lyx att ha med färdiggjord macka på fjället. Jag har rätt ont under fötterna efter allt stentrippande under gårdagen och det fortsätter en stor del av dagen. Det är full koncentration på var jag sätter fötterna, så jag får stanna emellanåt för att se mig omkring. Kan dock vid dagens slut konstatera att jag inte har en enda vrickning/stukning under hela denna tur.

image

image

Kolla noga på den nedre bilden, någon har förankrat en liten fjällfarare på tallen, som växer helt själv på Tandsjövalen.

image

Den här kompisen hänger med mig en bit på slutet ner mot Hävlingen, springer liksom runt nyfiket och kollar in mig.

Vid Hävlingen tar jag en sista fika, nåja, käkar godis och dricker vatten och ger mig så av sista biten över fjället mot Grövelsjön. Jag ser Jakobshöjden, den lilla toppen norr om Grövelsjön. Jag har varit här förut, jag vet att det ligger där bakom.

När jag kommer upp mot Jakobshöjden möter jag en löpare och blir jätteglad, stannar för att fråga vart han är på väg.
-Det är väl du som är Christine, jag har fått uppdraget att eskortera dig in till Grövelsjön.
Jag blir så där paff och jätteglad! Björn jobbar på STF stationen och det är min man och en annan vän som känner Björn som har kontaktat honom. Jag får massor av ny energi och vi springer lite på sidan av leden och pratar.

När Grövelsjön blir synligt kommer de första tårarna. Björn frågar om jag vill vara ifred, men jag är så glad att ha någon att dela det här med. Hela denna långa resa, jaag har varit så mycket själv och bland det jag saknat mest är ju någon att dela lyckan och jävligheten med. Nu springer han bredvid och jag bara storgråter. Vi stannar och tar några bilder och jag är så vansinnigt tacksam. Tacksam för solen, sällskapet sista biten, kroppen som har hållit, alla som har stöttat mig, min familj som ställt upp, livet – allt. Jag är tacksam för mina lyckotårar och för att jag kan springa ända fram till fjällstationen.

image

Rum och middag är bokat, Grövelsjön bjuder. Det är inte varje dag de har någon som har sprungit hela fjällkedjan och troligtvis är den första som har gjort det. Jag får en massagetid också. Jag ringer hem, jag ringer mamma, jag lägger upp på fb. Jon och Cecilia har fixat en flaska champagne till mitt rum. Det har börjat regna ute och jag står där och tittar ut genom fönstret och dricker champagne. Jag går ner och bastar och skrubbar, skrubbar, skrubbar bort smuts och svett. Jag gör en inpackning i håret och jag halvspringer bort till massagen. Jag klär på mig rena och fräscha kläder som jag skickat ner i förväg. Jag går till butiken och köper en mössa som det står Grövelsjön på. Jag bara ler, jag har nästan ont i kinderna. Jag ler och säger hej till alla jag ser. Mina ögon är svullna och rödgråtna och jag är så glad. Det är liksom bara glädje i hela mig.

image

image

Middagen är fantastiskt god. Jag sitter där i lugn och ro och äter belevat med kniv och gaffel, tittar ut på regn och vind. Jag sitter själv och äter och ler. Småskrattar ibland, lite så där galenskapsvarning. Johanna Lundgren, som också gör Gröna Bandet i sommar, har ringt in och beställt en öl till mig. Jag hittar en Jämtlands IPA. En stund senare kommer Björn upp och sätter sig. Och när det lugnat sig i restaurangen kommer kocken och resten av kökspersonalen. Det blir så himla bra. En man kommer fram och har hört ryktas om min bedrift, han vill bara skaka hand och gratulera. Det är så där lagom lugnt och häftigt. Gemytligt. Tack Grövelsjön, för ett mottagande jag inte kommer att glömma.

Jag går till rummet, öppnar fönstret och skickar en sista spotsignal. Andas den fuktiga sensommarluften, bäddar med vita lakan och känner tacksamhet för att vi gjorde plats för min dröm, mitt i livet.

3 Comments

  • Johnny on Aug 12, 2013

    Stort Grattis till en enastående bedrift, har följt din blogg senaste tiden, mycket bra och inspirerande skrivet.

  • Andrea on Aug 09, 2013

    Grattis, grattis!
    Och tack så mycket för att få ”hänga med” ditt äventyr i din underbara berättelser.
    Önksar dig en bra återhämtning och tänka bara på att dina upplevelser är din största skatt!

  • Andreas on Aug 09, 2013

    Stort grattis! Vilken härlig känsla det måste vara att komma fram. Jag har följt din blogg och sett fram mot dina inlägg som är otroligt inspirerande att läsa. Det enda negativa med att du är framme är väl att det inte blir fler blogginlägg att se fram emot :P

    Stort grattis igen