Blogg

Svenska fjällkedjan 2013

Tänndalen – Rogen

Knatar på upp mot Tänndalsvallen och grämer mig över att jag inte har godis. Går in på campingen med förhoppningen om att det ska finnas lite godisförsäljning. Gunilla som äger campingen skrattar och säger att det har hon inte, men hon handlade igår och har lite godis jag kan få. Kommer med godisskålen och jag tar en kola.
-Nej, men det där räcker ju inte! Så hämtar hon en påse och tömmer hela godisskålen i påsen och ger mig.
-Nej, men… säger jag.
-Du kan inte gå på fjället så där långt som du ska utan godis, det är klart du ska ha det! Säger hon med ett stort leende. Vilken godhet!

Jag knatar på och det är klart det regnar. Idag också. Men så träffar jag dessa glada människor på fjället. LÖPARE! Johan och Jenny Rosendahl är så där glada och trevliga och jag får så mycket energi att jag struntar i regnet.

image

Gunilla på Tänndalsvallen har bra godissmak. Minnen kommer åter, i påsen ligger kolabönor. Såna hade alltid farmor. På vintrarna när hon bodde i lägenheten och vi kom dit sprang vi direkt till burken med texten ”Farmors godis fråga först” och frågade om vi kunde få. Där låg alltid kolabönor. Sen låg det hemkolor i påsen också. Då minns jag Vålådalen igen. Jag skulle åka milspåret för första gången med pappa. Vi stod i receptionen och skrev färdmeddelande när Birger kom. Birger jobbade på Korpen och kände alla. Jag minns hur stolt jag blev när han kom och jag fick berätta att jag skulle åka en hel mil.
-Då behöver du energi! Sa han och tog en hel näve kola i receptionen och gav till mig. Väl ute på spåret åkte pappa ibland iväg en bit före mig, när jag kom ikapp stod han där med en kåsa varm saft och en kola. Jag klarade hela milen. Det fanns en stämpel längst bort på spåret, så när jag kom tillbaka fick jag någon form av diplom. Nu tuggar jag och minns.

image

Rogenområdet är stenigt. Ska inte säga annat. Men det är egentligen ett paddelmecka, inte så mycket för vandrare. Och inte alls för löpare som är rädda att slå sig den näst sista dagen på stora äventyret. Regn och sten är ingen bra kombo, det blir så halt. Men det är ett vackert område, fullt av små smultronställen, som denna sandstrand.

image

Som tur är har någon lagt ner ett oerhört arbete på att spånga området nyligen.

image

Och rätt som det är träffar jag på Länsstyrelsens personal och kan tacka dem personligen. Först efter det jag insett att deras ena hund inte var en björnunge som kom lufsande emmot mig… Thomas Dorra och Eva Karlsson ska ha all heder av ett fantastiskt arbete längs leden.

image

Någon har också tagit en spillbit och häng upp lite peppning till trötta vandrare och löpare.

image

I Skedbrostugan springer jag in och köper lite mer godis. Jag äter inte bara godis, har stannat och lagat riktig lunch också. Men det räcker liksom inte, jag behöver stoppa i mig mer under färden. Den här figuren välkomnar till Skedbrostugan. Här finns också en pinne med en mobiltelefon i trä på. Det är på den platsen där man kan få täckning om man har tur. Jag får en plutt och kan skicka lite sms.

image

Hela området är fullt av vackra träd.

image

Jag kommer till Kärringsjön, köper en läsk och pratar med Kerstin som driver det. Hon har sett mig i tidningen och tyckte det var kul att jag kom förbi. Det är kul att vara minikändis i lokalpressen, tre personer har känt igen mig nu.

Kommer fram sent till Rogenstugan och bestämmer mig för att sova inne. Det är sista natten.Jag tänker dra iväg tidigt i morgon för att hinna fram och njuta lite av Grövelsjön. Jag har blivit varnad många gånger nu, för att det är oerhört stenigt och det är 40 km i morgon. Vilken final!

One Comment

  • Johan & Jenny Rosendahl on Aug 10, 2013

    Det var trevligt att träffa dig också. Det gav energi. Vi följde ditt tips och sprang till Fältjägarstugan T&R under den mer soliga torsdagen.
    Grattis till målgången, en fantastisk prestation som inspirerar!