Blogg

Svenska fjällkedjan 2013

Sammanhang

När jag skulle ta mig iväg i morse regnade det. Låg kvar ett tag i sovsäcken efter frukost och löste korsord och bara myste till tippetitappet.

Hittade inte stigen direkt, så jag gick tillbaka till kåtan där jag pratat med en kvinna igår och knackade på,  bad om ursäkt för att jag kom tidigt och kanske väckte dem och frågade om de kunde peka ut var stigen gick.
-Jo, men ska du inte komma in och dricka kaffe först, det är varmt.
Där blev jag kvar, hos Britt och Odd Björn. Vi pratade och vädret var regnigt och mjölkigt ute, så det behövdes en kanna till. Pinne i ugnen och med kaffe i pannan. Jag börjar få några fantastiska möten på den här turen. Jag ville inte därifrån, det var så varmt, trevligt och mysigt att bara sitta där och prata och dricka kaffe.

image

Det var någonting med den där känslan jag hittade igen. Sammanhanget. Och att jag älskar kaffe och skorpor.
-Tack för att jag fick komma in, säger jag.
-Tack för besöket, svarar de. Jag är så lugn och lycklig.

Men jag tog mig iväg över ett vemodigt fjäll i mjölkdimma, ackompanjerat av min ständige följeslagare, ljungpiparen. Tänkte på hur mycket jag älskar de här fjällen, mjuka och böljiga, alldeles platta och fina att ta sig fram på, välkomnande. De älskar mig också.

image

Tänkte på att jag tycker att jag har mycket fjällvana och erfarenhet, men att jag är så ödmjuk inför dessa männsikor som lever med fjället och kan så oändligt mycket mer.

Det var oerhört mycket mer under vägen ner mot Valsjöbyn, så många känslor som kom upp i de här fjällen. Jag dricker vatten direkt ur sjöarna. Vädret klarnar upp, jag ligger på rygg vid flera tillfällen och bara vilar, eller tittar rakt upp i himlen på molnen som susar förbi i hög fart med vinden. Det är en fantastisk dag på fjället och jag tar god tid på mig. Stannar ofta och bara njuter. De norska fjällen i väster, lite mer dramatiska. Stora renhjordar rör sig på fjället.