Archives

september, 2015

Godisintervaller 

img_6277.jpegDet där med att få barnen att tycka det är kul att träna… Jag kör godisintervaller. Vi har ca 100 meter till elljusspåret och kommer in på det precis i en uppförsbacke. Perfekt. En varsin påse nere i backen, och varsin burk med godisar en bit upp i backen. Så får de springa upp och ner, hämta en godis i taget, tills de är nöjda.

Det är fler en än gång barnen bett att vi ska köra godisintervaller. och jag är jättenöjd.

img_6276.jpeg

img_6280.jpeg

Kvällscykling

img_6256.jpegJag pendlar till Stockholm i jobbet. Oftast är jag borta tre dagar i veckan. Landar torsdag kväll och är hemma framåt åttatiden. Vi brukar försöka planera så att vi tar oss ut tillsammans och tränar då. Cyklar, åker längdskidor eller skridskor, eller vad nu säsongen bjuder på. Att vara ute på kvällen med pannlampa är något jag tycker oerhört mycket om. När jag var liten vågade jag inte gå ner i källaren eller upp på övervåningen själv. Då kom pappa på att det var jättebra att börja med nattorientering och köpte en av de där riktigt stora Silvalamporna som fanns. Batterierna var jättestora och tunga, så mamma sydde en väst med batterifack på ryggen till mig. Jag var inte rädd där i skogen, även om det flera gånger hände att lampan slocknade, ofta för att jag varit ute för länge. Då gällde det att hitta någon annan att hänga på. Eller helt enkelt snubbla runt tills jag hittade en väg eller något. Det löste sig alltid. Det är en speciell känsla med nattorientering, sammanhållningen efteråt.

Nu kör vi med pannlampor på både hjälmen och cykeln när vi cyklar. Pannlampor med massor av lumen som lyser upp. Just den här kvällen var det grusvägscykling som gällde.

Genom att dra ut en sväng så här, så blir det en riktigt bra avslutning på dagen, även om jag klivit upp tidigt.

img_6247.jpeg

img_6264.jpeg

Natur så in i Norden

Förra hösten filmade finska Ylä in serien Natur så in i Norden, och nu har den haft premiär i Finland, med mig som gäst i första programmet. Kommer snart på svensk och norsk tv, men tills dess, håll till godo med finsk webb-tv.

http://arenan.yle.fi/1-2615702

Dammån – Simning i nästan 10 grader.

 

Vi hade gjort upp med några jättefina kompisar om helgen. Jag hörde av mig i veckan och föreslog: Vi tar alla barnen lö fm till sö morgon, så skjutsar vi ut dem till er och ni tar alla under söndagen. Deal. Barnen är superkompisar också – det är en riktigt bra kombo – alla gillar alla. Så efter att vi haft kalas i fredags och jag var rätt slut, så hade vi kompisar här vilket gick kanon, för då leker alla och är glada. Alla somnade och så var det söndag och vi körde över hela gänget till andra ändan av stan. Det tar 10 minuter. Älska Östersund.

Jag har spanat länge på kartan och velat simma i Dammån. Nu var det dags. Lite kall sommar, men vad har jag att välja på? Så, vi hade laddat och packat bilen med viktiga saker. Kunde vara reklam för världens bästa duffelbag.

IMG_5810.JPG

Vi kör runt och kollar läget lite. Har inte rekat som jag borde, utan vi kör efter kartan, kollar läget och mäter vattentempen. Nästan 10 grader med lite god vilja och sned termometer. Så hittar vi den här vägen. Och strax ett ställe att lägga till. Jag är hemma.

IMG_5795.JPG

Vi lagar mat mitt på vägen. Så kan man göra när det inte är trafik. Vi hade massor av goda rester från gårdagen. Stekte hamburgare i tomatsås, kokade på färsk pasta, blandade i avokado, rester av Västerbottenost, en tomatsallad, saltgurka och massor av smågoda rester. Värsta lyxmiddagen där på grusvägen, bredvid vattnet och solen som tittade fram. Ja, jag hade dunjacka på mig och ja, det var den 6 september. Älska Jämtland.

IMG_5798.JPG

Dammån är såååååå läcker! Bara kolla detta kartutsnitt! Vem blir itne sugen på att hoppa i? Vi åkte skridskor där i höstas, blankis, så häftigt, hit och dit, runt och fram. Barnen älskade det lika mycket som jag. Paddla här kan man göra och se bävrar. Fisket är toppen. Nu ska jag simma lite med min simkanot.

IMG_5809.JPG

Det är fortfarande nästan 10 grader i vattnet. Men vi har en plan. Pär släpper av mig, sen åker han till Sannans badstrand och parkerar. Där hoppar han i surfskin och paddlar uppströms och möter mig. Han har med draglina ifall jag ska vara trött och kall. Jag är mest skitnöjd över att jag kan ge mig ut på äventyr igen. Jag lever, jag mår bra, jag är glad.

Då ringer vår äldsta dotter. Hon är helt överlycklig, skrattar och gråter om vartannat. Hon har vunnit sitt första lopp. Hon är helt inne i trav. Hon älskar det mer än något annat och ägnar all ledig tid på travskolan i Östersund. Nu har hon haft hästen hon kör på sommarbete hos mina föräldrar. 11 år gammal flyttade hon ut till mina föräldrar i somras med hästen och har haft den tillsammans med grannens hästar och levt det mest underbara livet man kan göra som barn på världens underbaraste sommarlov. Och hästen som annars går runt runt på travbanan i Östersund har sprungit på gröna ängar, kört backintervaller och distanspass på våra oändliga grusvägar i sommarnatten. Så det var dags för den första segern någonsin för dottern, som fått köra hela upploppet först av alla, fått segerintervju, pokal och bukett. Kan det bli en bättre dag?

IMG_5814.JPG

Jag hoppar i vattnet och ger mig iväg. Simkanoten halvligger jag på och sparkar med benen. Delvis plattvatten och lite medströms, men rätt starka vindar idag, så i vissa riktningar är det ordentlig motvind i ytvattnet.

Kämpar på rätt bra och börjar bli kall och känna den där kylande smärtan, när Pär dyker upp runt en krök. Jag ber direkt om repet, han vänder om, kastar ut och börjar bogsera mig vidare. Där kämpar vi på nerför Dammån. Han får värsta träningspasset, jag likaså, jag får lite extra fart när jag ligger därbakom och surfar fram.

När vi väl kommer till bilen är köldsmärtan rätt ordentlig. Jag skakar och går på stappliga simfötter upp på strandkanten, funny walk så det stänker vatten om mig. Fram till bilen och inser att jag knappt kan klä av mig för jag fryser så, jag har legat i 1 1/2 timma. Pär får hjälpa mig att dra av allt, och alla som försökt få av en blöt sportbh vet hur svårt det är. För att inte tala om hur svårt det är att få på en ny på en blöt kropp. Och någonstans där mitt i får jag en fnitterattack. Det gör det inte lättare för honom, men jag får det där äventyrsruset. Jag har klarat det, jag har simmat runt i det här kalla vattnet, det här är alldeles för tokigt, står här vid bilen och tokfnittrar, solen skiner och jag mår ju egentligen så bra. Jag är i ruset. Du vet vad det är om du varit där. Segerrus. Jag har klarat det-rus. Jag mår skitbra-rus. Jag gör tokiga saker-rus. Dubbla dunjackor och jag går ett varv runt och känner att jag lever. Så nöjd, så rusig, full av hormoner och har fått världens kick.

IMG_5806.JPG

I morse innan vi får tog jag fram en jättefin kaffekvarn jag fick när jag fyllde år, Pär hade hittat den på en loppis. Så jag malde kaffebönor och förberedde äventyrskaffet. Nu är det dags att koka på det. Har ett litet primuskök som går igång på ett kick och jag ser det börjar bubbla. Nästan 6 km tog jag mig på 1 1/2 timma, med lite hjälp på slutet, i det kalla vattnet.

IMG_5805.JPG

Flyttar upp till en vacker bänk och fortsätter koka varmvatten, kan inte få för mycket just nu. Har glömt alla former av kåsa hemma, men hittar en liten burk vi hade mat i, som jag dricker kaffet ur. Hur mycket som helst, silar de grövsta kaffesmulorna och spottar ut. Sitter och noterar lite minnen. Pär har tagit en extra sväng med surfskin nu. Det är fina vågor ute av den starka vinden.
IMG_5811.JPG
Vi kör hemåt. Ringer våra vänner om att vi är på väg. De frågar om vi vill ha bastu och middag. Om vi vill…? Alltså, hur bra kan livet vara? Kommer fram till glada barn som fått leka som galningar hela helgen, får bastu, tinar upp, får god mat och sen åka hem och sussa gott.

Livet, det är grejer det. Ta vara på det och göra roliga grejer är ju en skyldighet!

En liten kort film på 9 sekunder.

GOPR1112