Archives

juli, 2015

Sim i havet

Tiden går. När jag sist var på Rödlöga, sju år sedan, övertygade min man och vår vän mig om att vi skulle simma runt udden. Jag var skräckslagen, de simmade på var sin sida om mig och jag hade hakan två dm över vattnet och hyperventilerade. Ungefär så. Men runt kom jag. Huvvaligen. Inte alls mysigt. Så kom den där viljan att lära mig några år senare. I fjol simmade jag från Åre till Östersund med min kompis Mari. I år kom jag ut till Rödlöga igen. Hade med mig hela konkarongen med simprylar, hoppade i själv och simmade runt udden. Det var lugnt, det var kul, det var skönt och det var spännande. Att simma själv i havet och dessutom tycka att det var en bra idé. Så kan det gå om man jobbar med sina rädslor. På väg in mot bryggan kom sonen och mötte mig i kajak. Den orangea bojen är ovärderlig och bra, jag syns verkligen, vilket var tur eftersom det var lite båtar i rörelse. En svan skrämde jag iväg också. Slutligen, såklart, blev det riktigt bad inklusive tvagning. Nuförtiden tycker jag ju att det är trevligt att bada i havet också.  IMG_4960.JPG

IMG_4967.JPG

IMG_4974.JPG

IMG_4985.JPG

Hästmannaskap

IMG_4858.JPGMin äldsta dotter är hästtjej. Totalt och orubbligt. Fokuserat och dedikerat. Hon ägnar sig dessutom mest åt trav, har precis tagit tävlingslicens under våren och ägnar större delen av vakna tiden utanför skolan på Travskolan i Östersund. Där har de en fantstisk verksamhet med en av Sveriges bästa tränare.

Så det har blivit dags för mig att lära mig mer om hästar. Visst, jag har ridit, men aldrig varit hästtjej. Jag har varit på ridsemester i Alperna och galopperat som Zeb Macahan utan ridhjälm genom en dalgång där, men har inte kunnat så mycket. Så nu var det dags. Tillsammans med en av dotterns bästa vänner och hennes mamma hade vi bokat in oss på fyra dagars privatkurs i hästmannaskap på Stridsby Gård på Väddö.  Här ägnade vi tiden med deras fantastiska basjkirer. Jag fick mig tilldelad Edmund. Han blev en fantastisk läromästare för mig. Jag lärde mig så enormt mycket om hästar dessa dagar. Att få lära mig arbeta med en häst från marken, och senare från ryggen, från grunden, var oerhört värdefullt. Jag blev fullkomligt förälskad i honom. Han var så rätt för mig där jag befann mig. Klart jag var lite rädd när jag skulle vara ensam med honom i den stora rundkorallen, men när jag såg att han förstod mig, att han lyssnade och jag kunde anpassa mitt språk så att han förstod mig, och sedan lät honom komma in och vila, då var jag helt lycklig. Då stod vi där, han med nosen mot min rygg, och jag kände mig så trygg. Jag började förstå vad alla hästtjejer alltid pratar om.

IMG_4945.JPG

IMG_4947.JPG Det här var den varma veckan den här sommaren, så ett av passen körde vi en aktivitetsbana inne i ridhuset. Edmund är klassens bästa elev, han vill alltid göra rätt och lyssnar på alla  tecken jag ger. Vilket kan bli lite lustigt när jag ger tecken utan att veta om det. Men fatta vad nöjd jag var när vi stod uppe på dessa lastpallar! Tack vare att jag förstod honom och han lyssnade.

IMG_4941.JPG Vi fick också ge oss ut i terrängen en dag på en tur. Vi skulle ner till havet och bada. Rida längs dessa små vägar, senare små stigar, förbi hagar med unghästar som springer så manen står rätt ut, solen skiner och jag gör detta med dottern och våra vänner…bara lycklig, rätt och slätt. Så enkelt är det. Edmund älskar att bada, han gick först av alla rätt ut i vattnet och ställde sig sedan och sparkade vatten åt alla håll, jag skrattade så jag kiknade och blev alldeles blöt. Vi traskade runt en stund, hästarna åt vass – vi red bettlöst – och njöt av att få svalka sig lite. Då råkar en av hästarna trampa lite snett och hoppar till vilket ledde till en kedjereaktion. Dottern blev avkastad ute i vattnet, jag lyckades stoppa Edmund någon meter uppe på land, och dotterns kompis fick en flygtur in i skogen. Två hästar skrittade iväg i skogen och där stod vi kvar lite chockade. Tills min dotter kommer upp ur vattnet. Hon är dyngsur och har en massa grönt klägg och lera hängande överallt.

- Vad är det för träsktroll som kommer här, säger min kompis och jag kan inte hålla mig utan brister ut i gapskratt. Hon såg verkligen så rolig ut. Hon var INTE nöjd med att jag skrattade. Allt hade gått bra med både henne och hennes kompis och en liten tur för att leta reda på hästarna tog vid. Efter ett tag förstod även min dotter hur rolig hon sett ut, men hon hann ta bort mycket gegga innan jag fick ta kort och några timmar senare satt även hon och skrattade åt alltihop. Hästarna väntade borta vid unghästhagen och allt var frid och fröjd. Tjejerna fick åka bil hem och vi vuxna red. För mig var det stort och tryggt att kunna klara ut en sån här situation också och få stopp på en skrämd häst.

Personalen på Stridsby Gård är helt fantastiska och går verkligen upp i sin mission att lära oss massor om hästar. Jag kan rekommendera dem till 100%.

IMG_4869.JPG

Sista turen ut i hagen och säga hej då för denna gång var lite sorgligt. Jag levde lite i en annan värld därute, det blir en så total fokusering med hästen, det är bara vi som existerar. När jag var med honom tänkte jag inte på de andra runtomkring, jag tänker inte alls på att de stor utanför rundkorallen och tittar på oss och kommenterar och lär sig, det är bara jag och han därinne. Jag är helt såld på det här med hästar.

Nu har vi en häst på sommarbete. En liten travponny. Världens finaste…

 

 

 

 

Midsommar i Storulvån

Svenska Turistföreningen har ett jättefint arrangemang med löpglädje under midsommarhelgen. För andra året var jag med både som inspiratör och ledare. Hela min fina familj följde med och hängde i fjällen under de här dagarna.

IMG_4671.JPG Första turen gick på torsdagen och i år var vädret verkligen med oss. Vi sprang upp till Ulvåtjärn där vi tog en skön vilopaus på fjället. Finns det något mer lugnande än att ligga ner direkt på fjället och blunda och bli värmd av solen? Eftersom det var så tidigt på säsongen samt att vintern hängt med rätt länge hade inte en enda mygga vaknat.

IMG_4676.JPG Det var ett stort och härligt gäng som sprang och vi delade upp oss i två grupper.

IMG_4674.JPG

IMG_4762.JPG Det var en toppenhelg vädermässigt. De här dagarna då det är varmt och fint och soligt och innan myggen kommit.

Vi hyrde fatbike en dag, som de två äldsta barnen fick en varsin tur på. Vilken upplevelse! De finns där i uthyrningen och det är värt varenda krona att få testa en dag, riktigt kul.

IMG_4679.JPG

IMG_4753.JPG Midsommar kom, flaggorna vajade, fiolmusik, dans kring stången och fjällvärldens största och kanske även godaste tårta serverades.

IMG_4707.JPG Vi sprang ett längre pass på förmiddagen och på eftermiddagen tog jag med mig döttrarna på en liten topptur. Då det fortfarande fanns en del snölegor kvar åkte vi på baken neråt, gick rätt fort, blev rätt blött och kallt och vi skrattade massor.

IMG_4702.JPG

IMG_4756.JPG Samling igen för dagens tur, då vi sprang mot Sylarna, några av oss vände vid Spåjme, några sprang vidare en sväng. När jag kom tillbaka väntade äldsta dottern på mig och vi sprang en tur upp på Ulvåfjället.

IMG_4775.JPG På kvällen fanns möjlighet för barnen att klättra. Sonen var väldigt sugen att få klinga i klockan längst upp, vilket han också efter mycket kämpande lyckades med!IMG_4799.JPG

Kvällarna ägnades åt gemensam trerätters middag och massor av löparsnack, samt en del föreläsningar. Både Marathonmia och Petra Månström  var på plats och föreläste, samt jag.

Det var ett mycket lyckat arrangemang, STF Storulvån är riktigt bra och allt var toppenfixat. Hänger du med nästa år?

 

Vålådalen

Jag var i Vålådalen med jobbet på planeringsdagar tidigt i våras och det gav mig ett helt nytt perspektiv på stället. Att komma hit och jobba.

Här har jag varit sedan jag var liten och pappa jobbade och byggde här. Här hängde jag efter Latti, han var ju lite äldre och coolare och ville gärna retas lite. Idag är han erkänt duktig spårmakare som kör upp spår alla proffs älskar att åka på, tänk Årefjällsloppet. Här satt jag i soffan och lyssnade på mamma och pappa prata med Stig-Roland och Anna-Greta. De drev då hela fjällstationen och eftersom vi var här så mycket var de goda vänner. Här åkte jag slalom och körde skogsbanor med pappa och lillebror. Vid en slalomtävling en gång fick mamma pris för bästa svansföring, hon körde korrekt runt alla portar, men tog svängarna ut till kanten av backen istället för kortaste vägen neråt. Hon svängde så himla snyggt. Pappa och hon hade likadana ljusblå poplinoveraller med brunt skinn på axlarna och var så oerhört snygga. Jag åkte min första mil längdskidor med pappa. När vi kom ner i receptionen på morgonen stod Birger där, han var chef på Korpen i stan och en välkänd profil. När han hörde att jag skulle ut på en så lång tur, jag kan inte ha varit särdeles gammal, stack han ner sin stora näve i kola-skålen vid receptionen och köpte en hel hög till mig. Du fick tio stycken för en krona på den tiden. Pappa och jag åkte, om och om igen åkte han iväg en bit före mig och när jag kom ikapp stod han med varm saft och en kola. Vi stämplade kortet längst bort på milen och jag fick ett diplom när jag kom tillbaka. Har gjorde jag min prao och fick städa Tomas Wassbergs rum när han var här på träningsläger. Här hånglade jag bakom sporthallen en gång och var så där väldigt kär. Har var jag på otaliga träningsläger, fick ett pekfinger i ryggen av Janne Ottoson som hjälp när orken tröt och plötsligt orkade jag springa en bit till. Här hade vi klubbmästerskap i orientering, när min kompis Magnus och jag väntade in varandra och lekte i en myr hur länge som helst och gick i mål på evighetslång tid, men ändå vann våra respektive klasser eftersom vi var ensamma i dem. Här har jag flytit på rygg i Vålåån och tittat på klarblå himmel, gjort Blanktjärnsrundan både när jag var 12 och 42. Här hoppade jag från kockens tak och ner i snön, här bodde vi i husvagnen. Här stod min bror en hel dag längst nere i slalombacken och bara tittade, sen gick han och sade att nu ville han åka slalom, och då kunde han. Här var jag med och lastade en helikopter och fick min första flygtur. På vägen mot Nulltjärn fick min kompis en stavspets i ögat under rullskidträningen och här dansade jag foxtrot i knallorange tröja till Dire Straits på 80-talet. Här hade vi många discon under våra träningsläger och här gick jag upp på Ottfjällets topp med träningskompisarna i ung ålder. Hit körde jag med mitt alldeles nytagna körkort i mammas bil på mitt första alldeles egna träningsläger och sprang kring Pyramiderna. Här spelade jag in reklamfilm för ett halvår sedan. Här har jag sprungit och åkt skidor kors och tvärs under många år. Här var jag på konferens med Unga Kraften och satt i min första styrelse som ungdomsrepresentant. Hit ska jag igen och igen.

Vålådalen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.