Archives

december, 2014

Jag får inte nog

Så är jag här igen då. På isarna. Lilja och jag tog en ledig dag idag, hann med massor av kul, bland annat en tur till Locknesjön. På Musviken ligger isen tjock. Det är så otroligt vackert här (också, det är ju vackert överallt i naturen…). IMG_2488.JPG

Vi tog oss ända ut till öppet vatten. Där vi står nu är isen över en decimeter tjock, bredvid är det öppet vatten. Håller på att läsa på lite iskunskap just nu, det är spännande med rörliga material. Här var det i alla fall ordentligt stabilt. IMG_2508.JPG

På sina ställen ser det ut så här under isen. Här pikade jag igenom på ett slag, så vi åkte inte över.IMG_2495.JPG

Lilja testade att slå lite med staven.IMG_2501.JPG

Fika är viktigt. Det tycker jag alltid. Gott fika ska det vara. Vi åt mommas piroger och drack varm saft. Avslutade med en fin liten chokladbit. IMG_2513.JPG

En äventyrare på tillväxt. IMG_2511.JPG

Fullt med pirogsmulor och väldigt nöjd. Supermysigt med en egen tur med mamma. IMG_2519.JPGJag mår bra när jag är ute i naturen. Jag älskar vintern och trots att skidåkning är bland det bästa jag vet, så saknar jag det inte, trots att snön borde varit här nu. Den här skridskosäsongen är episk och jag kommer för evigt minnas den här hösten och alla fina turer vi har haft.

Primus testpanel

Jag fick ett himla trevligt samtal från Primus en dag. De undrade om jag ville vara med i testpanelen för en ny vintergas. Självklart. Jag älskar ju att testa bra friluftsprylar. Testar ju en hel del saker redan, och det brukar komma ut många kommentarer. Den här invigdes i alla fall med korvkok. Skridskor var det i går igen. Det är så fantastiskt kul med skridskor nu! Vi åkte till Sundsjön söder om Pilgrimstad ännu en gång. Det har kommit ett litet puderlager på isen, så vi åkte där vi hade koll på isarna.IMG_2470.JPGGott var det i alla fall att koka korv därute, delade alla korvar i två delar, så fick de plats i köket. Var himla nöjd med hur köket fungerade, mycket lättare att reglera lågan och värmen än på mitt gamla Jetboil. Nu var det bara fyra minusgrader, men gasen fungerade precis hur bra som helst. Ska bli spännande att se hur den funkar när det blir ännu kallare. Kan bli rätt skönt att slippa släpa flytande vätska när temperaturen kryper neråt. Det är ändå rätt enkelt med gasburkarna.

IMG_2464.JPG

IMG_2463.JPGJag är lika glad som vanligt när jag får vara ute. Tassade så nära jag vågade brottkanten på vattnet. Här slog jag igenom piken på ett slag, då var det dags att vända.

IMG_2462.JPGVackra, vackra Jämtland.
IMG_2456.JPG

Övernatta på öde ö

Jag hade lovat barnen att få övernatta på en öde ö. Så vi åkte till mina föräldrar, lånade pappas plastbåt som vi packade full. Nåja, vi hade bestämt att vi inte skulle packa så mycket mer än det vi hade på oss, en väska varma förstärkningskläder (för fem personer), tält (för fem personer), sovsäckar (för fem personer), liggunderlag (för fem personer), mat (för fem personer)… med andra ord – den lilla plastbåten blev väldigt full. Som tur är hade jag räknat ut det redan innan (är ju ingenjör) så vi hade även packat med kajaken åt Pär. Det var skymning när vi rodde ut i Locknesjön och började färden bort mot Börö-ön. En dryg kilometer tror jag det blev, det var nästan mörkt när vi kom fram. DSC08708Vi började såklart genast med att göra eld, vilken gick sådär. Jag hade varken tagit med tändvirke eller torr ved. Det blåste rätt ordentligt, och när vi räknade att vi hade 21 tändstickor kvar började det bli lite kris. Ändå hade vi verkligen försökt göra ”rätt”. Som tur var hade jag, som lovat att jag inte packat med något onödigt, packat med två mashaller – hade tänkt att vi skulle göra mysigt och hoppades att det skulle synas från mina föräldrars hus, så vi lyfte helt enkelt hela den fina rishögen vi gjort och ställde mashallen under. På någon minut var det stor eld. Då funkade det med diverse blöt ved vi hittade därute. DSC08728Korvgrillning till middag.DSC08739Men även en massa annat gott. Pär och jag firade nämligen att vi hållit ihop i 15 år den här dagen, så vi skålade i bubbel och apelsinjuice. DSC08748DSC08751Pär gick fortfarande omkring i våtdräkt och flytväst på. Rätt varmt och skönt när det blåser mycket. DSC08759Sent omsider var det även dags att sätta upp tälten i mörkret. Allting blir ju så mycket mer spännande då. Pannlampor är liksom ”da shit”, något vi verkligen älskar. Det gör livet så mycket enklare den här tiden på året. Vi tog även en liten kvällspromenad längs strandkanten. Och eftersom det hade varit Halloweendisco på skolan dagen innan så var det mycket snack om monster och liemän, vilka liksom bara verkar komma fram i mörker. Eftersom jag strävar hårt efter att barnen inte ska vara rädda för naturen tycker jag det är lite jobbigt med sån’t där skit. Men vi började leta räv och älgspår istället.

IMG_2059Dagen efter åt vi frukost och tog sedan en promenad runt på ön, gick över till andra sidan, gick till stranden med de släta stenarna och såg färska älgspår på stranden. Eftersom det hade varit rätt blåsigt och vågor kvällen innan, så var det tydligt att de var färska, nu hade det mojnat. Ön är inte så jättestor. Då kom vi på att, tänk om det finns en räv på ön som just nu äter upp all vår kvarvarande mat? DSC08764Barnen trivs så bra ute, de rör sig så självklart i naturen. DSC08766Det blev mer fika, och vi hade även en laddning gula kantareller med tillbaka till lägerplatsen. DSC08782Här är båten och i bakgrunden syns byn där mina föräldrar bor. Pappa ringde från mobilen och berättade att han stod på hygget vid den högra tallen från vår sida sett (utanför bilden) och såg båten på stranden. DSC08785Dags att plocka ner tälten och åka hemåt. DSC08787Fast när man är på en öde ö måste man ju bygga ett litet vindskydd också kom barnen på och lät oss packa ihop själva. DSC08833Kasta macka fungerar inte helt när det blåser vågor. DSC08840Dags att packa ihop och ro tillbaka. Medvind hem är alltid skönt. DSC08841Som bilden visar fick alltså inte Pär plats i båten. DSC08866Off we go. DSC08869Pär paddlar.DSC08881Bilderna gör inte Locknesjön rättvisa, den är så vackert turkos, oerhört lång sikt i den.

DSC08939Så kom vi tillbaka till bilen, lastade upp båden på släpet och jag tog fyrhjulingen och skulle köra upp den till huset igen, alla tre barnen ville åka, så vi trängde ihop oss och körde upp. När vi kommer fram säger en av dem att ”det här var verkligen jättekul!”. ”Vad bra, ska vi göra om det?” svarar jag glatt och känner mig nöjd över helgens äventyr. ”Jaaa, vi åker mer fyrhjuling!!!” ropar de…

 

Levalivetpodden

Det var ett tag sedan nu, men här kommer det, ett avsnitt av Levalivetpodden där jag är med.

 

Fotot på mig taget av Håkan Wike.

 

Senaste numret av Elle

IMG_2439.JPG

Inlöparna

Det började med ett meddelande. Min kompis Martin sa att han hade en tanke han ville bolla med mig. Det blev en lunch. Det blev en idé. Det blev ett projekt.

”Jag gillar att springa och jag vill göra något för nyanlända” sa han. Jag taggade igång direkt. Jag som är en av alla som dövar samvetet med lite autogiro till bra ändamål och passar på att ge en present i form av en gåva till välgörande ändamål ibland. Under den här lunchen kom vi på vad vi skulle göra. Någon vecka senare var vi ute och kollade in läget och veckan därefter körde vi igång.

Hur kunde det gå så enkelt? Jo, allt var redan fixat. Emma Arnesson är en fantastisk ung entreprenör som har startat Hej Främling, ”Hej främling! wants to improve physical and mental health in Jämtland county, -with special focus on asylum seekers.” Hon har ägnat enormt mycket tid till att ordna alla möjliga aktiviteter för de som anländer till Grytan, så för oss var det bara att docka in. Tänk att hon har skapat en telefon och nu är vi ett helt gäng som bygger appar till den. Vi med löpningen. Jämtlands Musikskola håller på att bilda en kör.

Det har varit helt otroligt vilken respons vi har fått. Det ramlar in löparskor och kläder från alla håll och kanter. Vi delar ut och det tar aldrig slut. Eftersom vi har förlagt vår verksamhet till förläggningen i Grytan en bit utanför Östersund, och den är en transferpunkt för nyanlända utan beslut, så är det en hel del rotation på människorna. Vi vet aldrig vilka av våra vänner som kommer nästa vecka, eller vilka nya som dyker upp. Har vi inga skor med oss just då, så funkar det ändå. Vi har sett dem springa en mil i jeans och lågskor. I raggsockar och flipflopsandaler i snöslask. Då känns det bra att komma med flera skor nästa vecka. Vi har delat ut reflexvästar åt alla håll och kanter och skrattat åt det svenska fenomenet. Vi har skrattat en hel del faktiskt. Jag har valt att springa med nybörjargruppen och där hänger några barn med ibland. Eftersom deras mamma inte ville att de skulle försvinna ut i skogen utan henne så hängde hon på. Första gången hon sprang någonsin, säger hon och hon orkade knappt med. Vi stannade om och om igen och gjorde lite styrkeövningar medans hon kämpade ikapp. Sista gången innan den familjen skulle flytta till en annan anläggning sprang hon två kilometer med oss. Sen fick hon äntligen skor som passade, och innan hon åkte fick vi tag på skor till barnen också, de har kutat i kängor. Nu var hon glad, för hon skulle fortsätta ut och springa med barnen, det var roligt tyckte hon.

Vi har tittat på älgspår och rådjursspår. Vi springer i mörka natten och jag berättar att djuren är växtätare. Jag visar harspår och för att kunna förklara vad det är hoppar jag som en hare. Vi skrattar och jag säger ”hare”. Alla som hänger med i min grupp kan ”höger”, ”vänster”, ”spring” och några ord till, räkna till tjugo, för det gör vi högt när vi gör styrkeövningarna. Jag har ett gäng pannlampor från Silva som jag lånar ut varje gång, det räcker med att några i varje grupp har. Barnen älskar att springa med dem på samma sätt som mina egna barn och deras kompisar. Det är kul att springa i mörkret.

Jag känner att vi gör något bra. Och det är en enorm egokick att se mamman som nu springer två kilometer. Eller kvinnan som springer runt i mina kläder. Eller hon som kom och gav mig en kram och var så lycklig för att beslutet om att flytta dem till en annan förläggning hade ändrats på kort varsel så de blev kvar.

Vill du se mera, kolla in Inlöparna på Facebook. Eller Hej Främling. Vill du skicka kläder, så finns info på Inlöparnas Facebooksida. Jag lovar, det du skickar kommer att användas och slitas ut.

Vi har fått en del uppmärksamhet i media, några av länkarna här nedan.

http://www.op.se/jamtland/ostersund/lopprojekt-pa-flyktingforlaggningen-en-anglagava 

http://www.op.se/allmant/inrikes/joggar-for-integrationen

 http://www.runnersworld.se/artiklar/inloparna-springer-for-innanforskap.htm

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19899821.ab

Skridsko igen

Det har varit en helt fantastisk skridskohöst. Nu satt vi där på söndagmorgonen igen och kände att, det är klart vi ska åka skridskor igen. När sjöarna runt omkring ligger som fönsterglas över vattnet, då är det bara att åka. Hela familjen. IMG_2375.JPG

Vi kollar isen noga när vi är ute med barnen, och den var tjock och fin överallt.IMG_2382.JPG

Typ så här såg isen ut. IMG_2380.JPG

Lilja hade stavar med sig, det tyckte hon kändes jättebra. IMG_2379.JPG

Ryggäckar med en tät påse full med varma extrakläder ifall vi skulle ta ett dopp är superviktigt. De funkar också som flythjälpmedel i vattnet.IMG_2385.JPGIMG_2386.JPGFika är också oerhört viktigt. Varm dryck, min mamma hade bakat piroger med köttfärs åt oss. Lite choklad.

IMG_2395.JPG

Åsså träna på att använda isdubbarna. När man ligger i vattnet ska man dra sig upp och grodsparka med benen. IMG_2401.JPG

Vi körde tills det var mörkt. Då åkte pannlamporna på. IMG_2411.JPG

Så här ser det ut där vi åker. Det är lite hisnande, ibland blir det fjärilar i magen. Ett tag åkte vi på djupt vatten, det var alldeles mörkt och svart, så dyker plötsligt stora stenar upp strax under isen och försvinner igen. Vi åkte och rekade bra dykstenar för sommarens bad. IMG_2407.JPGNågra riktigt häftiga isformationer, luftbubblor som skapat helt fantastiska mönster i små grupperingar över ett område.

IMG_2421.JPG

Slutligen två skridskofilmer:

Sundsjön skridsko - Jag, Vida och Isar åker ut på sjön

Skridsko Sundsjön Lilja - Lilja visar hur duktig hon blivit på att åka nu.