Archives

november, 2014

Adventståget – vårt årliga maraton

Det är lika kul varje år, dagen före första Advent, för då springer vi maraton ihop. Öppet för alla som vill vara med, springa hela eller delar. Vi kutar i grupp, lugnt tempo, ca 6:30 minuter per kilometer lunkar vi från Östersund och lite kringelikrokar runt Brunfloviken. Alla uppmuntras att klä ut sig och vi delar ut ett pris till den som har bästa dräkt. Fast man är lika välkommen utan. Grejen är just att ägna en dag åt att kuta och ha kul. Vi som ordnar det här är Hanna Haglund, Federica Calidoni och jag. Det kostar en liten hundralapp, för att täcka kostnader. Så får alla som är med bidra med något till ett gemensamt energibord. Vi har en lista som funkar nu och man får välja ifrån: godis, kakor, energikakor, bananer, cola, blåbärssoppa, kladdkaka, kaffe, mackor… Det är vild blandning av vad som fixas. Hannas pappa kör runt en bil med ett släp och på tre ställen har vi energistopp. Då har han dukat upp ett fint bord med allt gott som alla bidragit med, vi äter, byter kanske tröja, pratar och så är det dags att kuta vidare.

I år gick starten från Rådhustrappan i Östersund. Samling 9:30, fotografering 9:45 och kuta iväg 10:00.IMG_2317.JPGHanna hade informationen i början och hon hade en jumpsuit i form av en ren. Helt underbar! Priset för bästa utklädnad gick till killen som sprang hela vägen klädd som stjärngosse. Att springa maraton i långt lucialinne är en bragd. Där fanns fler renar, julgranar, pepparkaksgummor, tomtenissor, änglar med glorian på sned…IMG_2321.JPG

Hela gänget rör sig som en amöba, som håller ihop men formerar sig om och om igen. IMG_2326.JPGIMG_2329.JPGJag fick sällskap av min egen lilla hjälte. Eftersom jag varit sjuk länge valde jag att ta cykeln runt och då hängde Isar på. Han cyklade 45 kilometer totalt under dagen och var så fin med sina röda kinder. Jag hade monterat tomteluvan utanpå hans cykelhjälm. Han var oerhört lycklig över energibordet. Speciellt som vi inte brukar köpa godis hemma, och nu var det fritt fram… Det gäller att välja sina tillfällen. IMG_2340.JPGPå bortre ändan av Brunfloviken, ser ni stjärngossen, renen och tomtenissan i täten?

IMG_2351.JPGIMG_2354.JPGLite snor och svett i skägget kan väl inte skada?

IMG_2331.JPGHela grejen är just att springa så att alla kan hänga med, i lugnt tempo orkar de flesta rätt långt. En av de stora belöningarna för oss som fixar är att vartenda år är det några som springer sin första maratonsträcka, några som gör distansrekord. Bäst av allt är ett minne från i fjol, när en deltagare frågade Mats, som sprungit 230 maraton, vilket som var det roligaste, om hon nu skulle välja att satsa på ett ”riktigt”. ”Det här” svarade Mats, och han menade det. Det värmde så otroligt! Tanken är ju att det ska vara ett socialt event, där det ska vara så kul att man liksom glömmer hur jobbigt det är. Stjärngossen var en av de som sprang sitt första. En kvinna hade 13 km som max förut, nu sprang hon över tre mil. En kille kom från Norge och hade sprungit totalt 370 maraton.

IMG_2336.JPGFram kom vi. Lillhjälten lite tröttare än på förra bilden, men nu var det bara 7 kilometer kvar. På kvällen sprang han runt och sa att nästa år, då skulle han vara med igen. Välkomna alla som vill till Adventståget, lördagen direkt innan första Advent.

IMG_2356.JPG

Klocka till Enaforsholm – på isen

Det blev aldrig riktigt ljust den här dagen. En kompakt dimma låg över området, oavsett att SMHI hela tiden sa att det var strålande sol. Varje väder har dock sin tjusning och det här är en värld jag faktiskt älskar. Dimma ger alltid ett spännande perspektiv, lite suggestivt, som att jag befinner mig i något lite overkligt. Det var inte snö på isen, det var dimman som sänkt sig och bildat små små kristaller.

Vid såna här lägen brukar det vara riskabelt att åka på isen, men israpporterna från många pålitliga åkare hade sagt att det var riktigt bra isar. Det här är en tur som jag velat göra länge, att få åka på Enan hela vägen från Klocka till Enaforsholm. Det är en bit att åka och för att få uppleva isarna brukar man behöva vara oerhört flexibel. Men den här hösten har ju varit sanslöst bra. Överallt pratar folk om den ena turen läckrare än den andra. Det blir en slags is-stress. Alla sjöar och vattendrag jag inte hinner åka på. Men den här turen kommer att ligga som ett tydligt, om än lite diffust dimmigt, minne ganska högt uppe på listan över häftigaste upplevelserna jag haft. Det var liksom hela dagen, en fredag, vi tog ledigt och åkte upp. Fixat så att barnen hängde hos kompisar på kvällen. Jag ordnat mysfika (vilket ju är MYCKET viktigt på alla såna här finturer), hämtade upp Pär på jobbet och så åkte vi upp kring lunchtid. Bara att få ett miniäventyr och en häftig upplevelse vi två var viktigt, det är inte så ofta vi tar oss iväg tillsammans bara vi två.

Någon hade åkt före. Ljuset var så häftigt, mitt på dagen, fast det märks inte. Så vackert. Så innerligt vackert. DSC09381DSC09383DSC09384Mannen i mitt liv. Han älskar verkligen skridskoåkning. Fast han vill ha tunna isar. DSC09386DSC09388DSC09393DSC09395Jag skrinnar in i oändligheten. Det var så surrealistiskt på slutet, när vi kom tillbaka ut på Ånnsjön och allt var gråvitt. Det var en så oerhört mäktig känsla att skrinna rakt ut i det här. Som att åka rakt ut i bomull.DSC09403DSC09408DSC09409Leka lite och göra mönster.DSC09410För ovanlighetens skull hade jag glömt både karta och kompass. Det är väldigt dumt. Men å andra sidan, jag har aldrig navigerat efter telefonen förut. Jag tror inte på det, jag vill ha koll på karta och kompass. Men någon gång ska ju vara den första. Vi tog ut riktningen och körde på. Det funkade. Vi kommer fram till strandkanten och funderar om vi ska ta höger eller vänster för att komma till bilen. Tar fram telefonen, den säger att vi ska ca 50 meter höger. Där är stigen upp till bilen. Det funkade alltså. Det var alldeles mörkt när vi kom tillbaka. Jag lekte lite med inställningarna på kameran och fick till en bild som ser ljus ut. Började fixa med köket för att koka kaffe. Riktigt kokkaffe hör bra turer till. Vi hör en visselpipa nere från sjön och upp kommer två damer som beräknat tiden fel. De har bilen i Ånn, men det är för mörkt att åka och de vet att det är en råk på vägen dit. Har vi plats i bilen att ge dem lift en bit tillbaka? Självklart, men de får vänta på att jag kokar klart mitt kaffe. De erbjuder en skvätt från sin termos, men jag är benhård. Jag har längtat riktigt kokkaffe, det är en viktig del av mitt friluftsnjutande. Sakta men säkert puttrar det upp, jag får det hett i kåsan och njuter det i mörkret.DSC09416Sen kan vi åka iväg hemåt. Släpper av damerna vid sin bil och rullar sakta tillbaka mot stan.

Långfärdsskridskor på Ottsjön

När det ser ut så här, då gillar vi att åka skridskor. När himlen ser ut så här gillar jag i och för sig alla utomhusaktiviteter, så länge det är under +25 grader varmt. Där går min temperaturgräns. Den här hösten har det varit makalöst bra skridskoisar. Vi har åkt lite överallt, här följer några bilder från Ottsjön i västra Jämtland den 16 november. IMG_2247.JPG

Vi bockar av allt eftersom hela familjen kan göra olika aktiviteter tillsammans: åka längd, springa, åka slalom, cykla… Från och med den här dagen kan även vår yngsta dotter åka skridskor helt själv. När benen blir för trötta är det skönt att få lite lift av storasyster.

IMG_2232.JPG

Vi gick på vid Sjöändan, där hade barnen en egen liten lekpark där isen hade naturliga hopp. Längre ut var det fantastisk blank is.När isen är så klar så att man kan se botten, då är det extra spännande att ligga och kika ifall det finns någon fisk därunder. Ottsjön är dessutom rätt grund, så det är jättkul att ligga och spana på botten. IMG_2226.JPG

Yngsta dottern, med hjälm, knäskydd och ett sittunderlag över baken innanför overallen. Hon står precis vid iskanten, tittar man noga ser man att det är öppet vatten någon meter bredvid henne. Det syns också tydligt hur grunt det är. Överlag var det riktigt bra is, men det var ändå folk som gick igenom den dagen.

IMG_2249.JPG

Äldsta dottern vid samma iskant.

IMG_2252.JPG

Så några filmer från dagen, enkelt tagna med mobilkameran. Det var så bra is att vi spelade bandy med barnen och kände oss helt trygga. Samt att med en bandyklubba och boll framför sig kan vår son åka hur långt som helst…

Ottsjöskridskor 1

Ottsjöskridskor 2

Ottsjöskridskor 3

 

 

 

Nattbus med barnen

Det är ju hur kul som helst att springa med pannlampa. Det är ett av mina glädjeämnen på höstarna. Något extra kul är att ta med ett gäng barn ut, springa längs reflexbanan och sedan leka kurragömma. Då springer man och gömmer sig och släcker sedan lampan och ligger där och trycker. Eftersom alla barnkläder har reflexer nuförtiden är det sällan ett problem att hitta barnen. Vi kör ganska hårt med reflexvästar också. Dessutom springer de sällan långt bort.

För mig är det här ett sätt att lära barnen att det inte är farligt i naturen, inte farligt i mörkret, inte farligt i skogen. Bara spännande och kul.

Jag har ett helt gäng pannlampor från Silva som jag gärna lånar ut om någon vill testa, men helst av allt, fråga när det passar att vi sticker ut ihop!