Archives

december, 2013

Föreläsning på Sandvik

Den 9 december var jag på min gamla arbetsplats Sandvik i Sandviken och föreläste. Det kändes ärofyllt att få föreläsa på SKN – Sandviks Kvinnliga Nätverk, som jag faktiskt var med och startade en gång för länge sedan. Många föredetta kollegor och vänner kom förbi och lyssnade. Glad blev jag även när jag fick höra att några rest ända från Gimo för att lyssna på mig.

Helgen innan jul föreläste jag för en träningsgrupp i Östersund – ÖSK motion, också.

Nu ligger löpningen lite på is ett tag, även bokstavligt, då det mest är is överallt här just nu. Men jag hoppas på att längdsäsongen kommer igång snart. 

Skidalpinist?

Terränglöpare tränar bra som skidalpinister på vintrarna. Nästan samma sak,  upp och ner för berg. Nu har jag gjort premiär med nummerlapp.  Upp och ner för en backe i Björnen i Åre en kväll med andra entusiaster.
wpid-20131227_203216.jpg

Det är inte sista gången i vinter.

Adventståget – ett maraton på snöiga vägar

I fjol ordnade vi – Hanna, Federica och jag – Adventståget i Östersund. Ett maraton runt Brunfloviken med en liten elak extrarunda i Valla innan målgång i Badhusparken. Elak säger jag därför man är nästan framme, då viker vi av vänster och kör en rundsväng extra, men ska det var ett maraton så ska det. Då behöver vi alla metrar. I fjol var det drygt 20 personer som sprang med oss, vi var helt överväldigade över att så många ville hänga på. Det var -12 grader och blåste ordentligt så de av oss som log när vi vände västerut i Brunfloviken fick ett fastfruset leende hela vägen tillbaka till stan. Fyra personer sprang då sin första maratondistans. Mats sprang sitt 219.

Det var så kul, så vi bestämde oss för att göra det till en tradition. Tanken är – så lite jobb som möjligt och så mycket kul som möjligt. Vi var jätteglada när det i år var 30 anmälda. Plötsligt 40. Och när sista anmälningstid gått ut var det drygt 70 anmälda! Helt fantastiskt, här i Östersund, där skidsäsongen startat, finns det drygt 70 personer som tycker det är en riktigt bra idé att springa ett enkelt maraton. Utklädd. För vi ville att alla skulle ha något juligt på sig.

20131130_090630

Tomteluva var minimikrav. Fast även det kunde vi bortse från. Huvudsaken var att ha kul.

20131130_090624

Vi hade ett pris till bästa utstyrsel. Det fick gå till julgranen Sverker.

20131130_103628

Vi bestämde, det är kul att ordna sitt eget maraton så vi får bestämma lite, att alla som ville vara med skulle bidra med något till en gemensam energibuffé. Helt otroligt vad mycket gott det fanns att välja på vid de tre energistationerna. 

20131130_103330

Vi hade tre energistationer, två utomhus och en inomhus. Två hjältar, Magnus och Lobbas, körde omkring med en släpvagn full med godsaker, gott humör och julmusik.

20131130_103815

I år var det hela 10 stycken som sprang sin första maratondistans. Mats sprang sitt 229 maraton.

Det hinns med en hel del samtal en sån här dag. Fotograferande också. Mobilkamerorna gick varma.

20131130_124700

 

Här är några av oss vid målgången. Otroligt nöjda. Vi hade hyrt bastu och där hade Magnus och Lobbas dukat upp allt gott som var kvar från energibuffén. De hade också transporterat dit våra väskor med ombyte.

Vi är oerhört nöjda med dagen, jag, Hanna och Federica. Vi mår bra, vi har haft roligt, många andra har haft roligt. Vi lovar att fixa det nästa år igen.

20131130_144259

Jag undrar bara, de där löparskorna som stod kvar utanför bastun, vems är det? Jag tog med en påse kvarglömda saker hem och lade ut det på Adventstågets Facebook sida, men ingen gör anspråk på  grejerna. Skorna behövs väl ändå nästa år igen?

 

Löpning på Gran Canaria

Vi var ganska många, ett stort gäng faktiskt, som bodde i ett hus i Cruz de Tejeda, uppe vid passet, där molnen låg nästan hela veckan. Som om det spelar någon roll att det är lite molnigt och regnigt när det är fantastiska löpstigar, tänkte jag, som lyckats packa ner sex stycken ulltröjor, fastän han som hade förberett rutterna vi skulle springa sade att det var linne och shorts som gällde.

Det var vi och fåren som var ute i regnet första dagen. Alla med ullen närmast kroppen. Som vilken svensk sommar som helst.

DSC04960

Jag är van. Tycker det är rätt behagligt att springa i det här vädret.

DSC04999

Löpningen här är riktigt bra.

DSC04981

och Klas är alltid lika glad när han får springa.

DSC04990

Vi sprang ner under molnen, bland de kanariska tallarna med sina enorma kottar och 2 dm långa barr. Två kottar fick en särskild plats i allas våra hjärtan då de av någon anledning fick hänga med en av kompisarna en hel dag ute på tur. När det var dags att åka hem kunde jag inte lämna dem, så nu står de hos oss till barnens stora förtjusning, 20 cm höga kottar.

DSC05018

Vissa stigar var helt underbara, vi sprang på en matta av röda barr, en mjuk matta, liksom bara studsade utför. När löpningen bara går av sig själv.

DSC05028

Jag hängde mycket med Sarah. Det hann bli både skratt, gråt och kramar under veckan. Vi fann varandra där i euforin över att få ägna tid åt att springa. På kvällen satt vi i vårt rum och åt ost, kex, oliver och frukt till middag. Delade en packe öl och pratade om viktiga saker i livet.

DSC05042

Ibland var det små grusvägar. Men vi var lika glada ändå. Omgivningen och sällskapet är lika trevligt oavsett underlaget. Fast lite gnäll blev det en dag då vi behövde traversera på asfalt en hel del.

DSC05054

Ön är full av underbara små stigar.

DSC05068

Vi rörde oss fram på bergssidorna, en dag stod Niklas och jag på varsin sida och ropade åt varandra genom dimman. Här hade vi kommit ner och solen sken. Jag hade blivit lite efter när jag fotat och de andra stod på andra sidan och väntade. Då ville jag ta ytterligare en bild och de fick vänta lite till.

DSC05131

Ibland var det brant uppför och stenigt, då gick vi lite. Det är också skönt.

DSC05149

Jag är glad över att jag bokar in såna här energiresor i vardagen, speciellt i november. Naturen gör under med mig. Tydligen med Erik också, han började spurta upp mot toppen.

DSC05174

Skymningen kom fort. Några dagar avslutade vi i pannlampans sken. Och strax innan, när det där allra vackraste, varma ljuset kom, då stannade jag. De andra fick vänta. Jag behövde andas in i lugn och ro.

DSC05186

Det var dags för vilodag. Men gänget från Jämtland, Sarah, Calle och jag, tillsammans med vår tyska vän Julia bestämde oss för att springa ner till kusten istället. Det blev en av de finaste turerna på hela resan. Att börja i molnen och sluta nere i stekande sol i Maspalomas. Fast då hade jag gått torr på vätska. Jag gillar egentligen inte cola. Men på första bästa bar när vi kom ner svepte jag en cola. Det var gott.

DSC05200

Sent på eftermiddagen efter ca tre mil sammanstrålade vi med resten av gänget vid sanddynerna i Maspalomas. Det fanns kraft kvar i benen till att leka i sanddynerna. 

 

DSC05322

 

Kraft att springa lite i vattnet fanns också.

DSC05254

Tillbaka i den mystiska dimman, en dag där vi använde stavarna mycket. Många höjdmeter upp. Härligt att se när gruppen slingrade sig utför stigarna.

DSC05337

Jag får aldrig nog av vacker natur. Speciellt inte när jag får vara mitt i den.

DSC05347

 

Grådiset är vackert.

DSC05482

Vi såg hobbithus – det finns fortfarande människor som bor i inredda grottor här. Moderna grottor, perfekt, svala på sommaren och varma på vintern. Pelargonerna växer i buskar, citron och apelsinträd sprider dofter, likväl som eukalyptus och lagerblad. En vallhund gör oss sällskap några timmar och har fullt sjå att hålla ordning på gruppen. Andra hundar är inte lika positiva till att vi springer förbi. En dag får vi spöregn när vi har en km kvar. Det hindrade inte mig från att stanna vid vägskälet och köpa presenter till barnen, vackra stickade ponchos.

Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka hit och springa. Gärna med lika trevliga människor som denna gång. Det är något speciellt när människor med samma intresse träffas och umgås.