Archives

augusti, 2013

Tre dagar kvar

Jag har sällan problem att ta mig ut och kuta i regn när jag är hemma. Men det har blivit mycket regn den här turen och nu sitter jag i tältet och gruvar mig.  Det går bra när jag är igång men är jobbigt att göra sista rycket för att komma iväg när det regnar.

Tre dagar kvar.  Hemresan planerad. Grövelsjön,  jag kommer snart.

Bilder 5 augusti

image

Äntligen ser jag Helags.

image

En ren.

image

Äntligen får jag använda solglasögonen.

image

Underbar löpstig.

image

Fältjägarstugan.

image

Godnatt.

I natt vaknade jag av att ett helt gäng renar gick utanför tältet. Jag gillar det där knäppandet och grymtandet. Öppnade upp och kikade ut på dem en stund, Sympatiska djur. Önskar de inte vore så rädda för mig.

Fyra vandrare går förbi tidigt, hurtiga steg med stavarna i högsta hugg, klickar mot en sten här och där, stolta, raka ryggar och raska ben.

Jag har problem med höger benhinna och får en jättebra idé, jag steltejpar foten, och tar två ipren. I normala fall är jag väldigt noga med att ta hand om min kropp, men med fem veckor avklarade och fyra dagar kvar så tänker jag inte ge upp.

Det blir en underbar dag, sol och fin stig. Går ganska bra att springa med benet, haltar lite, men håller den mesta smärtan borta. Det finns bara en väg, söderut. Jag känner mig stark, har sovit bra i natt, då är det lätt att kuta på.

Klarar mig torrskodd över ån vid Ljungan och är riktigt nöjd över det. Att få springa torrskodd en hel dag är lite lyxigt.

Vid Helags tar jag en våffla och kaffe och köper även ett paket Ballerinakex som jag slukar. Förutom två kex som jag bjuder bort till två flickor i mina egna barns ålder, de är så stolta över att ha gått så långt alldeles själva. Det är fullt med folk på Helags och en stor del av dem sitter på verandan med en öl i handen.

Ytterligare en trevlig stugvärd, Arne, möter mig, denna gång på Fältjägarstugan. Det är helt fantastiskt hur det är uppbyggt i fjällen med STF-stugor och stugvärdar. Vi har möjlighet att uppleva fjällen och vandra omkring hur som helst. Här och var ligger det stugor där vi kan sova och handla mat. Det är unikt och helt fantastiskt.

Inga-Lill heter Arnes fru och hon målar väldigt fina vykort i akvarell med motiv från området. Hon har ett kvar, från Mittåkläppen och jag blir så glad när jag ser det. Berättar för henne att där firade vi millennieskiftet. Jag hade tröttnat ut på alla som skulle festa och bestämt att jag ska upp och sova i tält på fjället. Hade precis träffat en trevlig kille som tyckte att det lät som en kanonidé och hängde på. Det var väldigt kallt, vi hade med en liten vevradio och lyssnade på när nyåret firades in från olika delar av världen. Men sen orkade vi inte vänta längre, vi frös och ville sova och hade ju redan firat en massa gånger, med olika länder och tidszoner, så vi somnade. Den trevliga killen är min make idag. Jag fick vykortet av Inga-Lill som minne.

Jag går ner till sjön och tvättar av mig och har sedan en väldigt trevlig kväll med Anneli, Christin och Marielle i stugan, tre väldigt trevliga tjejer som jag gillar.

Sitter och pillar bort tejpen från foten och kan tyvärr meddela att den även tog med en del skinn en bit upp på benet. Hade legat och dragit där och när jag var lite ovarsam vid borttagandet…. Compeed på.

Jag försöker fånga natten i kameran. Önskar jag hade mer kunskap om fotografering, leker med slutartider och ISO-tal men det vill sig inte. Så otroligt vackert.
Eftersträcker linorna på tältet och kollar förankringen innan jag kryper in, det blåser på bra. Jag gillar tältduksfladder.

Kroppen känns bra. Helt fantastiskt. Tack, snälla kropp för att du är så stark.

Fortsatt kanonväder och fin tur

Vaknade av att solen stekte på tältet och det var minst 30 grader inne. Öppnade helt och kände frisk och fräsch morgonluft strömma in, hade stängt till absidern när regnskuren kom i natt. Nu var det så oerhört skönt. Vi drog ut stora liggunderlaget och satt ute och åt frukost, sovsäcken luftades ovanpå tältet och eftersom det fläktat hela natten fanns inte tillstymmelse till kondens – det var helt enkelt en sådan morgon som jag längtat efter, en sådan som fanns i drömmen i början.

Där satt vi med fantastisk utsikt på hög höjd och åt en höjdarfrukost. Janne hade skickat med både hjortronsylt till gröten och energihonung från Meråker. Närproducerat och fint.

image

image

Precis när vi börjat äta ser vi en tjej komma springandes upp över fjället. Det visar sig vara en av Ultralöpningsprofilerna i Sverige, Ann-Sofi Forsmark, som stannar och pratar en stund, såklart en småbarnsmamma har tid för ett träningspass och är mitt ute på fjället klockan sju!

Vi fortsatte på Axabanan och tog oss ner till Vålådalen. Där lunchade vi och joggade ner till hängbron. För alla som inte testat att flyta med strömmen vid hängbron är det bara att skriva upp det på listan över saker att göra i livet. Här är botten fin och strömmen stark, så det är bara att lägga sig ner och flyta med en stund. Just nu var det verkligen låågt vatten, så mina fötter slog i botten flera gånger, men det är lugnt, det är bara småsten på botten. En vänlig man på strandkanten tog några bilder på oss, kolla noga så ser ni två huvuden som flyter med i bilden. Två fina åk blev det idag.

image

Sen tog vi leden mot Vålåstugan och Hanna hängde med i en timma innan det var dags för henne att vända hemåt. Det var fantastiskt roligt att ha sällskap, och vi har skapat några roliga minnen ihop. Det var oerhört värdefullt för mig och jag är så tacksam att Hanna kom upp!

Jag joggade vidare, börjar få riktigt ont i benhinnan. Den är svullen och varm. Men nu har jag bara fyra etapper kvar. Det finns inte en chans att jag bryter, och jag kommer inte ta en vilodag. Ipren hjälper inte, så i morgon kommer jag helt enkelt hårdtejpa benet och bita ihop.

Jag fortsätter hitta kärlek på fjället.

image

Det är en fantastiskt fin dag och leden upp till Vålåstugan är superfin, väl värd en löpartur för den som inte testat. Kommer upp, hänger lite med stugvärden, förklarar som vanligt hur stolt jag är över att min pappa varit med och byggt Vålåstugan och Gåsen och så hör jag ett glatt utrop:
-Men Kicki, jag tyckte jag kände igen flätan bakifrån!
Det är min triatlonkompis Allan  som är här och vandrar. Glatt återseende och jag tar ett snabbt beslut och meddelar stugvärden att jag inte alls tänker fortsätta längre, jag tänker stanna. Går och sätter upp tältet och tvättar av mig på Sturebadet – en riktigt läcker liten badplats strax nedanför stugan. Allan kommer och ropar att han bjuder på mat, så jag tar på mig mitt allra finaste underställ (det enda ombyte jag har) och går upp och hänger med honom och hans vänner på kvällen. Tortellini- perfekt löparmat. Fick mig minnas när jag och pappa åkte Arctic Circle Race på Grönland och jag bjöd honom på tortellini varje måltid i tre dagar.

image

Allan ser ut att vara lika glad att se mig som jag honom i alla fall.

Under långresan min familj gjorde 2009 bestämde vi att inte tacka nej till en inbjudan, oavsett hur trötta vi var eller vilka andra planer vi hade, för dessa möten blir alltid så trevliga. Så blev det även ikväll, och det avslutades med en liten whisky där i stugan. Men vännerna var trötta och klockan nio gick de för att lägga sig. Vi hängde kvar en liten stund, innan jag gick ner till Hilleberg Inn och gjorde natt.

image

Fnitterdag

Idag blev det en fantastiskt trevlig dag. Mätt och belåten vaknade jag. Tänk vad enkelt livet är när man kan tassa upp på toaletten och sen gå och dricka ett glas vatten, och krypa ner under täcket en stund igen, torr och go!

Ordentlig frukost serverades och så kom Hanna med tåget och mötte upp. Vi drack kaffe, diskuterade vägval och fick sedan eskort till järnvägsbron. Där är det förbjudet att gå över. Undrar vad straffet är?

image

Hanna och jag drog upp mot fjället och jag kan konstatera att hade jag inte haft sällskap idag hade jag varit uppgiven. Visserligen varnade Janne för att det kunde vara risigt och att jag kanske skulle överväga annat vägval, men inte heller… 5 km tog vid ett tillfälle 2 timmar. Att navigera med en 1:100 000 dels karta i skog är inte helt lätt och det är en del skog från Duved till Ottfjället. När ekvidistansen på kartan är 20 meter, så syns det liksom inte när det är 5 meters stup.
-Här tror jag vi har en bra väg, säger jag med kompassen i högsta hugg och Hanna hänger på. Halvvägs ner vänder jag och säger att det går inge bra att komma nerför de här stupen, vi får klättra upp igen. Småkuperat och mycket skog, så vi försökte ta oss upp på höjderna där det gick och plockade ganska många höjdmeter idag, många fler än vi behövde. Men tack vare Hannas fantastiska optimism så höll vi ut och när vi slutligen kom in på Fjällmaratonbanan var vi väldigt nöjda. Några fina pauser uppe på fjället hade vi fått och det blev mackor hela dagen. En lyx att käka jordnötssmör med två mackor runtom, jag lassade på ordentliga klumpar innan jag tryckte ihop bröden i morse. Det har blåst bra, så uppe på kullarna har det varit knottfritt, men en hel del i skogen.

Hur som helst kom vi upp på Ottfjället, strax efter ”väggen” på Axa-leden har vi nu slagit läger ca en meter från stigen. Jag delar frikostigt med mig av alla mina rutiner, direkt efter tältet är uppe ska det hämtas vatten och efter det tvättas. Det är så himla kul med sällskap, att stå där i bäcken och plaska är ju en häftig upplevelse, och att fnittra ihop åt det är så mycket roligare än att stå där själv.

Hanna hade dessutom tagit med en sån där liten 2,5 dl vintetra, vilket räckte för att förstärka känslan av att det här är världens bästa idé, att hänga på fjället med en kompis och dela ett enpersonerstält. Så kvällen fortsatte med fnitter och prat och jag är så otroligt nöjd och glad just nu. I morgon blir det Ottfjällstoppen ner till Vålådalen och vidare mot Vålåstugorna, får se hur länge Hanna hänger med, hon fick sin bil körd till Vålådalen i morse, så den står där och väntar.

image

Dit ska vi.

image

Ja, det blev ju ett bra vägval.

image

Vilopaus på fjället.

image

Så, nu har vi båda tagit plats i Akto-tältet och det är helt lugnt att sova två personer här, inga problem alls. Får väl se hur det blir i natt, just nu känns det mest som att det kommer att bli varmt.

Sällskap!

image

Idag får jag sällskap! Min kompis Hanna Haglund kom upp med tåget i morse och hänger med till i morgon em. Vi ska mysa ihop oss i enmanstältet en natt, det går när man är vänner!

Haft en fantastisk gårdagkväll med sällskap,  mat och tvätt.  Janne och Anne har helt klart femstjärnig service, inte minst på sällskapet.

En riktigt bra fjälldag

Idag var det ju en sån där dag som jag i mina drömmar tänkte att det skulle vara hela tiden… Sol, kalfjäll, lätt bris – bara skönt och härligt och kul! Det var egentligen en kort sträcka idag, men den tog lång tid, för jag hade så många vilopauser. Stannade till, kollade utsikten, käkade renkött och joggade en kort sväng till.

Möter en annan löpare, på leden längs Skutan runt. Han stannar till:
-Jaså, det är du!
Jag tittar lite förvånat, känner inte igen honom.
-Jag läste om dig i tidningen idag. Så, nu är jag lokalkändis, hos alla som inte ställt av tidningen över semestern.

Genar ner mot Ullådalsstugan. Då såg det plötsligt ut så här.

image

Och då såg jag ut så här.

image

Men sen blev det finstig igen. Med ljung, jag älskar ljung.

image

Lite geggigt, mina skor ser ut så här.

image

Och nu mår jag så där väldigt bra som jag gör efter en fin dag på fjället. Har duschat, torkat mig med riktig frottéhandduk, har kläder i en tvättmaskin, har druckit kaffe på verandan och snart är middagen klar. Morgondagens rutt är planerad och den jämtländska sommaren är härlig.

Välkommen Christine!

image

Så här såg det ut när jag kom till Janne och Anne. Känner mig Välkommen.

Duved!

image

Ankommit Duved. Första anhalten ICA. Som vanligt sveper jag en liter mjölk. Sen en glass. Drar på mig ryggan och tar kassen i ena handen och en folköl i den andra och lufsar iväg mot vännen Jannes hus. Skitig som värsta lodisen. Men idag var det en riktigt fin dag på fjället. En sån där som jag tänkte att det skulle vara hela sommaren… Därför blev det en lång dag på fjället trots att det var en kort sträcka. Mångs pauser och njuta av solen och utsikten. Halvligga lite avslappnat och karva tunna skivor av det torkade renköttet. Njutardag. Å nu väntar både dusch, middag och umgänge. Vad jag har det bra!

Makedonien

Minnet från Makedonien, ja. Apropå glassbilen.  Vi hade slagit läger bredvid en gammal väg långt bort från allt. Så dyker en glassbil upp och tar en vilopaus. Jag tar med barnen och några Euro och frågar om de har någon trasig glass vi kan få köpa.  De håller på att lasta om lite.  Vi småpratar, de kan engelska. 
-Europe thinks Makedonia is dangerous, säger den ena mannen.
-I think Makedonia is beautiful, svarar jag.

Vi får fem stora Magnumglassar. Han vägrar ta mina Euros. Lilja,  som är ett år har glass över hela sig. Där står vi,  mitt ute i skogen i Makedonien och äter glass. 

När de ska åka kör de fram till oss och kommer ut med ett solparasoll och en sophink med reklam för glassbolaget. De har vi kvar än.