Archives

Okategoriserade

Inlöparna på SVT!

Kolla in TV-klippet om Inlöparna!

http://www.svt.se/sport/loparprojekt-raddar-flyktingarna

Vill du hjälpa till att stötta så att vi kan springa St Olavsloppet? Kolla här!

 

SafeRun 2015

SafeRun 2015 blev en blåsig tillställning i snö. Vi har varit gnälliga i vinter för att vi inte fått så mycket snö som vi önskat här. Sen har vi varit lite gnälliga för att ví inte fick någon riktig vår. Resultatet blev att det var väldigt mycket snö kvar i fjällen helgen 5-7 juni då årets upplaga av SafeRun ägde rum. Faktum är att vi fortfarande i Östersund har meterologisk vår just nu (den 16 juni) för dygnsmedeltemperaturen har inte överstigit 10 grader ett visst antal dagar i sträck. Jag hörde det häromdagen. Och i skrivande stund är jag klädd i tunn ulltröja, ullstrumpor och en fleecejacka.

Nåväl, SafeRun blev i alla fall av. Tanken med det arrangemanget växte när jag insåg hur populärt det började vara att springa i fjällen och jag kände att jag ville ge möjligheten att få så heltäckande fjällkunskap som möjligt, komprimerat på en helg. Orientering, navigering, säkerhet, vägval, fåglar, ekologi, rennäringen… Mycket av det som jag hade med mig när jag sprang genom hela den svenska fjällkedjan från Treriksröset till Grövelsjön 2013. Eftersom jag vill hålla mig ute på fjället och sova i tält under arrangemanget krävs det tillstånd från Länsstyrelsen, när vi sätter upp ett litet basläger därute. SafeRun säljs via Addnature.

 

Jag åkte upp redan på torsdag eftermiddag för att sätta upp baslägret. På plats har jag ett stort Hilleberg Atlas, där vi samlas, äter, har teoripassen etc. Som en stor utbildnings- och restauranglokal ute på fjället. En deltagare hängde med mig i bilen från Östersund på eftermiddagen, och vi satte upp våra tält i blåsten, bra övning. Ytterligare tre deltagare kom upp på kvällskvisten och fick också de öva rejält på att sätta upp tält i blåst och regn.

 

Fredag morgon klockan 10 startade vi vid parkeringen där Norder Tvärån korsar Storulvåvägen. Resten av gänget slöt upp och vi vandrade upp till baslägret. Efter att alla tält satt på plats gick vi igenom tält kunskap. IMG_4518 - KopiaJag tror på att testa först och sedan få alla tips. Att få testa att sätta upp tältet i dåligt väder är en riktigt bra övning, så jag kunde inte önska mig bättre utbildningsväder. Även om jag egentligen helst vill ha finväder. Under hela helgen åt vi mat från Outmeals, så efter en påslunch var det dags för första turen. Snön ställer till det en del, inte bara för löpningen, utan också för att fjället ser annorlunda ut. En stor del av tanken med SafeRun är ju att träna orientering och navigering på sommarfjället. Vi tog oss upp till Norder Tväråklump i alla fall. En topptur är ju alltid en topptur och toppturer är spännande och kul. Därifrån kunde vi mellan molnen spana ner på tältlägret. På vägen ner kunde vi också åka rutchkana. Jag vet att det innebär risker att göra det, både för att vi inte vet hur det ser ut under snön, och för risken att inte kunna stanna och åka in i något stenskravel. Men jag känner också sluttningen ner mot tältlägret rätt bra, så några av oss åkte fort utför. Det är också en risk att springa i snö, man kan fastna med fötterna och göra illa sig i t ex knän när man springer för fort. Men det är risker med allt här i livet och var och en behöver lära sig skillnaden mellan ”farligt” och ”skrämmande”. Jag försöker lära ut riskerna, med tanke att man själv sen ska kunna bedöma dem.

DSC00975DSC00988 DSC00991 DSC00993 DSC01004 DSC01009 DSC01012 DSC01017 DSC01021DSC01025DSC01027DSC01032DSC01049DSC01054DSC01056DSC01069

Det blev en fin tur, även om vi fick pulsa mycket i snön. Solen kikade fram i omgångar och i sluttningen ner mot baslägret åkte några av oss på baken. Det gick fort… Att åka i snön kan vara farligt, men just här hade jag koll på läget, sluttningen och snön och valde att testa. Det är just så jag tycker man ska använda sitt kunnande: genom att ha koll på riskerna och sitt eget kunnande så kan man göra bra val.

Kvällen gick åt till teori i stortältet, samt ett mål mjukkonserv som vi värmde upp med värmepåsar och sedan värmde fötterna på.IMG_4521 - Kopia IMG_4522 - Kopia IMG_4524 - Kopia

Det blåste rätt bra igen under natten, men eftersom vi jobbat hårt med en mycket viktig tältdevis: Förankra alltid för storm, så sov vi lugnt i tälten. Det är bra att testa sitt tält innan någon längre tur och veta vad det står pall för. Vinden vände dock under morgonen, så vi övade på att tillsammans i grupp flytta alla tält och ställa dem i rätt vindriktning. Det hade varit ett alternativ att packa ihop tälten över dagen, det är kanske säkrast, och skulle bli mer likt att vara ute på långtur, men vi valde att låta dem stå.DSC01073 DSC01076 DSC01087

På lördagmorgonen tränade vi på att syfta och kolla toppar med syftkompasser. IMG_4550 - Kopia IMG_4551 - Kopia IMG_4553 - KopiaFörsta turen  gick till vindskyddet bakom Storsnasen. Där hämtade fjällräddningen några vandrare (ytterligare länk) strax innan SafeRun startade. För mig var det viktigt att visa hur det såg ut där och också att det handlar mycket om kunskap, erfarenhet och förväntningar. Tror jag att det är sommar och sol, så kan det bli tuffare  att uthärda en snöst0rm än om jag är förberedd på att vädret kan slå om dramatiskt. Fjällväder är fjällväder. Vi åt lunch i vindskyddet och tog oss sedan ner till baslägret igen.IMG_4558 - Kopia IMG_4562 - Kopia IMG_4568 - Kopia IMG_4574 - Kopia

Eftermiddagen bjöd på en liten löptur, med ambitionen att hålla höjd. Även här syftade vi och kollade inte lite fjälltoppar i riktning mot Bunnerfjällen.DSC01094 DSC01096 DSC01102 DSC01153

Vi kom tillbaka till tältlägret, några sekundmeter vind som återigen hade vridit cirka 90 grader, så vi pratade om att flytta tälten igen. Men först skulle vi bara byta om och äta lite mat. Klockan var strax efter sex och vi skulle samlas i stortältet halv sju. Jag kryper in i tältet, kollar prognoserna och börjar byta om. Då brakar det lös. En hagelskur som smattrar och ligger på så tältet nästan får slagsida. Men en hagelskur brukar gå över på några minuter. Dock inte denna. Jag får snart sitta och hålla emot tältstängerna på insidan av tältet och det gör ont i mina händer, så hårt smattrar det. Jag hör en tältlina börja slå mot tältet och inser att den lossnat. Jag har förankrat både mitt tält och stortältet delvis med vinterpinnar, så de sitter stabilt, men den här stormen är helt sanslös. Så, snabbt på med kläderna och ut. Vädervansinne. Från ingenstans och till synes utan slut. Jag ropar ut alla som får komma ut och kolla sina tält igen. Vi har förankrat för storm, men det här är bland det värsta jag varit med om sommartid. Vi springer runt och fixar med tälten, stormen vägrar avta. Svårt att stå rak i vissa fall. Det går en bra stund innan jag tar beslut att evakuera ner till vägen. Jag kan inte säkerställa allas säkerhet för både personer och utrustning, så vi behöver ta oss ner. Nu får jag användning av min krisplan. Alla får i uppdrag att snabbt packa ihop allt i sina ryggsäckar, sedan tar vi tälten, ett i taget, och hjälps åt att ta ner dem. Tack vare att vi tidigare övat att flytta tälten, hade nu gruppen riktigt bra koll och alla gjorde det de behövde. Alla tält kom ner till synes oskadda, förutom två tält där tältpinnarna gick av och ett tält där ett snöre skavt mot en sten och nästan gått av. Alla hjälptes åt att bära, som tur var hade vi vinden i ryggen på vägen ner. Några liggunderlag flög bort med vinden, några hittade vi på vägen ner.DSC01161

Vi tog oss ner till Handöl och jag satte på bastun. Alla gick in och satte sig med kläderna på för att tina upp, sedan hängde vi upp vår blöta utrustning och gick upp i köket, värmde vatten i vattenkokare och tog oss en påse mat. Stämningen var rätt god och vi pratade en hel del om hur vi borde ha gjort. Kunde vi gjort annorlunda? Kunde vi istället ha vänt ett tält i taget i rätt riktning och stannat kvar?IMG_4597 - Kopia IMG_4598 - KopiaIMG_4600 - KopiaDSC01166

Vi tinade upp, fick i oss energi och hängde allting på tork, samt kojsade in i stugor.

Söndagen började vi med att träna på att vada – korsa vattendrag. Teori och praktik, även om det andra blev mycket kortare än planerat pga. det isande och kylande smältvattnet. Mycket handlar om vana, att lära känna vattnet och hur det känns att röra sig igenom det. Vi tränade olika tekniker att ta sig över, både att gå själva, två och två, tre i triangelformation och hela gänget. IMG_4603 - Kopia IMG_4607 - Kopia IMG_4611 IMG_4614 IMG_4623

Det var mycket som inte blev som tänkt denna helg, framförallt praktiken och träningen som inte blev av pga. all snö som gjorde det svårforcerat till fots. Men den viktigaste lärdomen fick vi med oss, att alltid ha respekt för fjället och vädret. Man måste vara beredd på allt möjligt. Ha respekt och koll på riskerna, men se till att njuta! Skilj på farligt och skrämmande. Spring på!

Läxläsning

När yngsta dottern hade läsläxa tog vi oss ut i naturen. Vi hittade en fin plats på en äng, tog fram två friluftsstolar och hon började läsa. Jag satt och stickade och njöt. Som ett tips på hur vi får in friluftsliv i vardagen.    IMG_4465.JPGIMG_4463.JPG

Gäddede

Sarah och jag åkte iväg på vår årliga husmorssemester. Den där då vi finner våra svar, ser till att jobba hårt och äta gott. I fjällen. På vintern.  Vädret är som det är. Det har blåst en hel del i Jämtlandsfjällen denna vår.
Vi började med att köra nästan fyra timmar nordostlig riktning, för att nå de lockande fjällen nordost om Gäddede.

Vi parkerar bilen i Tangen, möter Ingrid och får stå parkerade på hennes tomt över helgen. Snövallarna är så höga att det inte är helt enkelt att ”bara parkera i dikeserenen”… Himlen är klarblå och vi börjar släpa våra tunga pulkor uppför. Basutrustningen är densamma oavsett tre veckor eller två nätter. Fast vi har varsin kylväska med massor av god mat och tillhörande dryck. Det är en del av den här turen, att få jobba ordentligt, slita och dra och få lite träning för att sedan njuta ännu mer av lyxen därute.

Riporna kuttrar.

Här rör sig inte så många skidåkare, men så plötsligt ser vi en ensam tjej komma med en väldigt stor pulka. Det blev ett oerhört glatt möte på fjället. Caroline går Vita Bandet och jag sitter i juryn där. Vi pratade en stund och sen erbjöd jag en whisky. Hon var först lite tveksam, men när vi intygade att såklart vi skulle skåla i whisky så erkände hon att hon längtat efter en. Jag har ju dessutom investerat i riktiga snapskåsor i trä och fyllt pluntan med Bowmore.IMG_3945.JPG

IMG_3948.JPG

Vi hade vinden i ryggen och fjällen är såklart lika vackra som vanligt.

DSC00817

DSC00831

Långt däruppe ligger Balkesbourke, ett litet vindskydd med få besökare. Egentligen ska man inte sova över där om det inte är kris. Jag hade pratat med Jan-Olof som är Länsstyrelsens Naturbevakare i det här området några veckor tidigare när jag planerade turen och han sade att det är så oerhört få som besöker området så vi kunde absolut få sova över där, väl medvetna om att om det dyker upp ett gäng i kris så vet vi vad som gäller. Då hade jag också berättat om hur vi släpat nästan en hel pulka med ved på förra årets tur för att kunna elda upp värme i ett vindskydd. Veden i vindskydden är ju till för nödsituationer så vi hade alltså tagit med egen ved. Då berättade han att han bara några dagar senare skulle upp dit med ett lass ved och erbjöd sig ta med extra ved som skulle räcka i två nätter åt oss och lägga in i vindskyddet. Naturbevakare ligger nästan lika högt på min lista som fjällräddare. Riktigt lyxigt erbjudande i alla fall.

Vindskyddet ligger oerhört vackert mitt uppe i ett pass.

DSC00841

Väl framme, riktigt vindpinad i ansiktet av den rätt hårda vinden.

DSC00854

Väl inne i stugan blev det en liten välkomstwhisky till.

DSC00867
IMG_3953.JPG

En av grejerna med Sarahs och mina turer är att de ska vara riktigt fysiskt jobbiga och utmanande, men delar av det är att vi släpar tung packning – då en annan viktig del av turen är att vi ska äta riktigt god mat och må gott. Därför hade jag även släpat en bordsduk och fina vinglas i trä. Till det sex stycken ljusstakar köpta på loppis - tunga glaspjäser, och massor av ljus. Vi fick ägna en del tid åt att skotta ur vindskyddet, då dörren inte var helt stängd. Men det hade gästerna innan oss också gjort stod det i boken, då hade dörren varit helt öppen, nu var det bara innerdörren som var öppen och inte gick att stänga för all isbildning. Det löste sig dock under helgen, vi värmde upp och fick bort all is och kunde sedan stänga båda dörrarna ordenligt när vi lämnade vindskyddet.

DSC00860
IMG_3956.JPG

Det blev en trerätters. Till förrätt gravad lax med kokta ägg, rom och creme fraiche. Till det serverades en liten flaska bubbel. Varmrätten på bilden ovan är vegetariska burritos med långkokad tomatsås (färdiglagat hemma) och till det delade vi på en Norrlands Guld. Avslutningsvis en St Peter’s Cream Stout med rawchokladtryfflar.

Flugorna vaknar till liv och undrar vad som pågår. Vi fnittrar åt några röda ljusstumpar Sarah har haft med sig. De har visst legat i en låda i 10 år och väntat på att eldas. Så får de lysa upp vår kväll här i Balkesbuorke. Vilken fin avslutning för dem.

Jag mår så vansinnigt bra. Vad är det som är grejen, egentligen? Jag sträcker ut mig på britsen och blir alldeles pömsig. Ligger här i underställ och dunjacka och mår mitt bästa. Jag är mitt bästa jag just nu. Mitt största bekymmer är att få till sovsäcken och knöla till packpåsen med kläder så att det blir en alldeles perfekt kudde. Sarah fixar te. De röda ljusstumparna brinner ut och flugorna surrar lite. Vinden rycker i Balkesbuorke från väster. Bestämmer mig för att somna, utan att tänka efter, utan att gå ut och kissa. Utan att borsta tänderna. Bara sluta ögonen och somna. Bara lägger mig raklång, drar upp sovsäcken, knäpper händerna på bröstet och känner hur jag glider in i sömnen.

Jag får sällan skavsår, men nu hade jag tejpat hälarna i förebyggande syfte. Någonstans på vägen brände det lite så vi stannade till. Den nya tejpen, Leukosilk, hade knövlat ihop sig på hälen och fixat skavsår. Tejpat i onödan alltså. Bara att ta fram Compeed. Halvvägs upp i den stora stigningen på slutet börjar det kännas igen, men nu går jag på, vi är ju snart framme… och upptäcker när vi är framme att den är helt ihopknövlad och jag har ett litet köttsår på hälen. Dumt. Gjorde dessutom rätt ont när jag valde att känna efter en stund. Så, dag två blev ju inte alls som planerat. Vi som skulle gå en långtur runt ett av fjällen. Jag stannade i vindskyddet och Sarah tog en egen tur. Jag linkade runt vindskyddet och fotograferade lite, det är så oerhört vackert. Rätt blåsigt och flatljuset kom och gick. Men det ligger ändå en ömhet i landskapet som jag blir alldeles betagen av. Sedan satt jag inne i stugan och stickade på ett par oerhört vackra vantar, och efter det tog jag med en bok jag fick av svärmor i födelsedagspresent, ”Egenmäktigt förfarande”, klädde på mig, tog med liggunderlaget och gick ut och satte mig i lä och sträckläste ut hela boken. Vilken lyx! Fantastiskt skönt att ägna tid åt sträckläsning och bara titta upp på dessa vyer emellanåt. Det är så vitta att jag inte kan titta utan solglasögon. Vi ser ingen sol, bara vitt och gråskalor överallt. Ljusterapi på hög nivå. Är rätt nöjd med livet just nu, trots att jag har skavsår och är stilla hela dagen. Långsamhetens lov, bara ägna en dag åt att sticka en vante.

IMG_3960.JPG
IMG_3959.JPG
IMG_3963.JPG

DSC00883

DSC00882
IMG_3965.JPG

Ytterligare en lyx var ju veden som fanns. Att få ägna en massa tid åt att göra upp eld och hålla den levande utan att överelda är en syssla som är rogivande. Jag ägnade tid åt att smälta snö så vi skulle ha vatten. Vinden var rätt hård och låg på vindskyddet, men ändå är det en magisk tystnad därinne. För mig att sitta still en hel dag är rätt svårt, det brukar krypa i kroppen. Men inte här. Jag blir helt lugn i kroppen.

DSC00869

Kaffepressen hade Sarah såklart släpat med också. Att göra riktigt kaffe är ytterligare en syssla som kan få ta lite tid.

IMG_3973.JPG

Så här såg jag ut när jag satt och läste.

IMG_3968.JPG

Jag går in och påbörjar After Ski’n med en liten, liten whisky. Bara några minuter senare kommer Sarah tillbaka från sin lilla tur och vi förbereder kvällens mat. Började med stekt halloumi i lä utanför vindskyddet, med lite rött vin till.

DSC00892
IMG_3979.JPG

Skymningen kom sent, vi lyser upp med levande ljus och sitter inne och har det jätteskönt. Det är den här helgen vi ser till att få lite filosofisk ordning på tankar, vrider och vänder, har tid att prata länge.

Fortsatte med färsk pasta, torkat renkött och parmesanost. Avslutade med rawkladdkaka med kaffesmak. Det är magiskt. Det är en vänskap, några fjäll och stearinljus. Det är de små och stora frågorna, tystnad och samtal, kravlös närvaro där tankarna får tänkas klart utan störningar och livet blir så enkelt.

Jag glömt min lypsyl, jag är lypsylberoende. Men i min dunjacka hittar jag en röd läppglans, den passar här på fjället .

DSC00911

Det blåste en del. Här är tre filmer från när vi gav oss iväg.

IMG_3994 Jag upp och ner (är inget film och bloggproffs…)

IMG_3992 Sarah borstar tänder.

IMG_3986 Vinter.

Dags att åka ner igen, nu är det sådan motvind att vi delvis får diagonala utför. Men vad gör det, vi vill ju att det ska kännas i kroppen.

DSC00921

DSC00933

DSC00942IMG_3996.JPG
IMG_4003.JPG

Att byta utrusning var inte helt lätt i vinden. Det gällde att hålla i jackorna när de skulle av.

IMG_4010.JPG
Indian Chicken Stew till lunch.
IMG_4023.JPG
IMG_4019.JPG

Det blir en del prat om utrustning, vi är ute så mycket och sliter våra prylar. Jag har en kombination av världens fulaste och bästa mössa. Riktigt ful tycker jag den är. Men så fantastiskt bra. Vindtät och fodrad med merinoull. Känns lite löjligt att dra snöret under hakan, men det funkar. Se bild längre ner.

I övrigt så körde jag i följande på väg upp på fredagen, då vädret var bättre:

- En skimojacka för högintensiva aktiviteter från Dynafit

- Tights i merinoull från Aclima

- Aclimas nätunderställ i ull

- Vanliga skidhandskar

- Lundhags Guide BC pjäxor med urtagbar ullinnersko (vilket är helt fantastiskt för de blir lättorkade och jag kan ha dem som tofflor inomhus, helt klart favoriter)

- Åsnes Expedition skidor med korta stighudar

- Woolpower Lite strumpor innerst och en tjockare utanpå.

Sov gjorde jag i Woolpower Lite underställ. Underbart mjukt och skönt.

På söndagen på vägen hem hade jag:

- Aclima woolnet underställ

- Klättermusen Brede jacka. Bra för riktigt grisigt väder, men lite för tät när det är plusgrader och jag får jobba hårt

- Klättermusen Mysse, just det, den på bilden. Lika bra som ful. Å andra sidan, Sarah har en liknande mössa från annat märke, och det är samma sak där, lika bra som ful. Vi ser båda ut som överväxta bäbisar.

- Klättermusen regnbyxor, jag tyckte inte att jag behövde riktiga vinterfjällbyxor i slutet av April

- Haglöfs lätta skalhandskar

- Woolpower dubbel innervante
Som förstärkning hade jag med dunkläder: Klättermusen Liv jacka, Klättermusen Heidrun shorts och Canada Goose Hybridge lite jacket.
IMG_4015.JPG

Plogkanterna var höga på vägen hem igen.  IMG_4026.JPG

Skavsåret börjar sakta läka ihop.IMG_4030.JPGDet här var en rätt saklig beskrivning av en bra tur, som vanligt med massor av lärdomar (inte testa en ny tejp på långtur), insikter, reflektioner, vind i ansiktet och avbrott i vardagen. Att bygga minnen med mina vänner är viktigt för mig, att pröva spännande fjäll, och att testa olika former av turer. Om jag sprang minimalistiskt genom fjällkedjan 2013 hade jag desto mer med mig nu. Var tur har sin charm och det ena utesluter inte det andra. Snart har jag något nytt kul på gång.

Drop-in-vigslar

Tillsammans med Katarina Nyberg-Finn driver jag också företaget WeAreWed, där vi vill hjälpa människor att ingå äktenskap under mer äventyrliga former, eller på andra platser än kyrkan eller rådhuset.

Den 14 februari, på Alla Hjärtans Dag ordnade vi drop-in vigslar i Badhusparken i Östersund mellan klockan 12 och 14. Där fick vi hjälp av Vinterparken att ordna ett eget rum att ingå äktenskap i. De skapade de stora isvaserna med röda liljor samt en lång matta fram till vårt Hillebergtält. För att förankra det i isen krävdes ordentlig borr, vilket de också fixade. Vi hade jättekul när vi ställde i ordning hela platsen.
9CAT8626 9CAT8613 Katarina är vigselförrättare och jag och vår vän Therese var med som vittnen. Det var så spännande, det första paret kom strax innan klockan 12, de ville vara hemliga och först ut. Katarina är ju proffs och har redan vigt över 100 par inom sitt förordnande som vigselförrättare. Therese och jag satt och kämpade med tårarna, det är ju så vackert när människor säger JA till varandra. När kärleken får råda. En familj som kom med sina två barn satt vi och småpratade med lite innan när Katarina ställde samman lite papper. Så frågade jag barnen hur de trodde mamma och pappa skulle svara nu då.

- Ja, såklart. Annars skulle de ha tänkt på det mycket tidigare, innan de skaffade oss.

Klokt tänkt av ett litet barn. Man vet ju visserligen aldrig hur livets vägar ser ut. Men här var det i alla fall en härligt lycklig familj, som skulle vara ute hela dagen och sedan gå hem och äta trerätters som nygifta. 9CAT8672Vigslarna skedde inne i tältet, det snöade en del, men sprack upp på slutet och blev jättefint väder. Det är så skönt med ett riktigt bra tält med ståhöjd, då kan vi alltid vara lite vädersäkrade. Inne i tältet hade vi ett litet bord med lykta och varje par fick ett glas alkoholfri cider och chokladhjärtan. Bordet fick jag och min man i bröllopspresent, det är hans farbror som snickrat det själv.
9CAT8655 9CAT8637 9CAT8606 9CAT8654 9CAT8701 Ett par kom med familjen och vi trängde in allihop i tältet, vi hade fått låna två bänkar av Vinterparken. Två barnvagnar blev kvar ståendes utanför med sovande barn. Jag tog på mig gungningsansvaret för dem. Med tre egna barn har jag rätt god erfarenhet av att stå och rulla barnvagnar.9CAT8708Själva vigseln kostade ingenting, man får helt enkelt inte ta betalt för den. Och hela arrangemanget den här dagen gjorde vi för att det var så himla roligt. Att få vara med och dela människors högtidsstunder är en ära. Men på sikt hoppas vi kunna ta på oss mer projektledningsuppdrag, att bli bröllopsfixare.

 

Öde ö igen

Vi har en liten fäblesse för öde öar i familjen. Barnen tycker det är oerhört spännande. De ska vara lagom stora, gärna så de kan springa runt fritt och leka och upptäcka. Nu lyckades vi hitta en igen. Oerhört lättillgänglig sådan. Vi åkte ut till Andersön på utflykt en eftermiddag, med väskan fullpackad. Riktigt dåligt packat, för vi bar en stor plastlåda med köksgrejer också. Men alla äventyr är inte minimalistiska. Ut på Andersön, parkerade bilen och gick sedan 100 meter över isen ut på den lilla ön. Det blåste rätt rejält, men vi byggde vindskydd för elden och sedan lekte barnen upptäckare och sprang tvärs och kors över ön. Jag fick grillansvar, och hade förberett en hel massa grejer. Stekpannebröd, pinnbröd, korv, maschmallows… Det sistnämnda står jag inte riktigt för egentligen, men föll för önskemålet och erkänner att jag tycker de är rätt kul. Stekpannebröden var ett recept Lilja hade med sig hem från någon utflykt med skolan och som jag gjorde till mitt, med stenmalet mjöl från Ångsta kvarn och lite brödkryddor. I vanlig ordning lindar jag pinnbrödet runt korven, något som ÖPs reporter tyckte var mycket konstigt häromveckan, så pass att han skrev om det när han fotade oss vid Vinterparkens invigning… Men grillar man på rätt sätt blir pinnbrödet perfekt och korven också. Sen hade jag en ny idé när jag satt där själv vid elden och barnen var ute och lekte. Jag började linda in chokladbitar i pinnbrödsdegen och med noggrann passning hade jag efter en stund perfekta pain-au-chocolat á la Jämtland. Så vansinnigt goda! Med lite kladdig pinnbrödsdeg gjord på fullkornsmjöl och mycket smör blev de lagomt frasiga utanpå och så rann chokladen inuti. IMG_3227.JPG

Vem grillade de mest perfekta mashmallowsen?IMG_3231.JPG

Det blev en lång eftermiddag som avslutades med lite klättring och hopp vid kyrkoruinen i Sunne, där vi gifte oss för många år sedan. Hem kom vi  med mycket rosiga kinder till en sen middag.

Avslutningsvis letar vi alltid hjärtan i naturen, och det här var en sån där perfekt sten igen. Kärlek. Älskar naturen. IMG_3225.JPG

Fatbike å en kaffe på Sylstationen

OK, vi har en skitvinter rent snömässigt. Det blev bara några korta veckor med ordentlig snö, sedan slog blidvädret till och här i trakten är det mest is och skare. Men så åkte min make upp till Storulvån för att skejta till Sylarna med några kompisar en lördag, och en i gänget, Joel, hyrde fatbike och cyklade istället. Jag fick se bilder på klarblå himmel och fin skare, dock med ganska mycket bara fläckar pga avsaknaden av snö. Dock, kunde jag inte bärga mig, så dagen efter drog jag tidigt hemifrån, upp till Storulvån. Jag hade ägnat kvällen åt att försöka få med mig en kompis men inte lyckats, så jag åkte själv. På plats var jag redan klockan åtta, och det visade sig att uthyrningen inte öppnade förrän nio, men Storulvåns underbara personal såg min entusiasm och fixade såklart ut en cykel till mig i förtid. Jag poängterade att jag behövde vara tillbaka i stan klockan fyra eftersom vi skulle ha en födelsedagsmiddag då (som jag var ansvarig för…).

Så här ser den ut, riktigt feta ballongdäck, inte fullt pumpade. Inga dubb, vilket resulterade i att jag, som gjorde en tvärnit utanför Storulvåns ingång för att lämna en grej gjorde en ordentlig kraschlandning på blankisen. Jag cyklar ju hela vintern, men med riktigt bra dubbdäck, så jag är van att tvärnita på hala platser. Det här resulterade i bland annat ett blåmärke som yngsta dottern påpekade var ett av de snyggaste jag någonsin haft. Stort, klotrunt, rosa i mitten och lila runtom.
IMG_3291.JPGDet var bara att cykla hela vägen upp. Jag cyklade längs vinterleden och där var det packat och fint, men gick att cykla fritt på skaren också. På några ställen hade den lilla lössnö som fanns drivit ihop och då grävde cykeln ner sig och jag gjorde pladask. IMG_3299.JPGJag tycker det är helt fantastiskt att mitt uppe i fjällvärlden kunna köpa mig en kopp kaffe. Efter cirka två timmar upp smakade den fantastiskt gott.

IMG_3298.JPG

Sen bar det av neråt igen, jag fick sällskap av två av Storulvåns anställda som skejtade, Erik och Gustav och vi höll rätt samma tempo.

Erik tog denna korta film på mig när jag susade neröver på tillbakavägen.

Fatbikefilm

Väl tillbaka i Storulvån var jag rätt nöjd, en timma tog det mig att cykla ner i rätt lugnt tempo. Sen brände jag tillbaka in till stan och vi hade födelsedagsmiddagen för äldsta dottern. IMG_3307.JPG

Sparkstötting runt Frösön

För ett tag sedan åkte min kompis Gisela skridskor runt hela Frösön och sedan lade hon ut ett inlägg på Facebook där hon skrev att hon inspirerades av mitt tänk kring Åre Östersund och nu tänkte försöka ta sig runt Frösön på en massa olika sätt. Jag blev så oerhört glad och peppad av att läsa det.

Så kommer då en måndag i februari, när jag får idén. Jag ringer Gisela och säger att ikväll åker vi spark runt Frösön.

- Vad kul! är hennes självklara svar och sent på kvällen drar vi. Min första pannlampa visar sig inte lysa alls när vi startar, men såklart har vi flera stycken, samt extrabatterier med oss.

Förutom det är vi utrustade med varsin spark, ispikar, räddningslinor, extrakläder och diverse gófika. Här är min gamla spark vid avfärden från Giselas hus. IMG_3194.JPG

Det blåser rätt bra och är mestadels knottrig blankis. När vinden kommer snett från sidan blir det bredställ med sparken och min gamla spark är inte superstabil, medarna svänger åt alla håll och det blir en riktigt rolig tur, även med några små krockar, då det är svårt att styra på blankis med stark vind. Vi har såna där gummidamaskdubbar som inte funkar klockrent, när vi åkt hela varvet runt har vi inte så många dubbar kvar. Två öppna stråk: under Rödöbron, men där kunde vi åka på isen längst in mot strandkanten, samt vid Frösöbron, där vi fick gå upp på land några hundra meter.  IMG_3196.JPGTillbaka efter midnatt, 27 km och några timmar senare, oerhört nöjda över tilltaget. Vardagsäventyr när det är som bäst.

IMG_3198.JPGNu har jag lämnat in ett par gamla kängor för att dubbas med isracingdubbar. Jag har en plan och när naturen bjuder på rätt förutsättningar kommer jag vara redo.

Entré som en riktig stjärna

Once in a lifetime…

Det var i höstas, ganska länge sedan faktiskt, men jag fick äran att föreläsa på Ung Företagsamhets kick off i Östersund, för fullsatt publik av gymnasieungdomar på Gamla Teatern. Det är inte ofta man får en sån här entré. Tillsammans med Frida Stein – en riktigt vass entreprenör i Östersund, och Andreas Gyllenhammar – en av Sveriges mest kunniga inom stora miljöfrågor, Hållbarhetschef på Sweco och dessutom en god vän, skulle jag inspirera ungdomarna att göra något viktigt av sina liv.

Det var en fantastisk upplevelse att få föreläsa för en så pass kräsen publik. Jag är ju sällan nervös eller rädd på scenen, och har dessutom en förmåga att ta till tårarna när jag kommer till vissa avsnitt i min berättelse – inte planerat, utan för att jag själv lever så starkt i mina känslor att de så lätt kommer tillbaka till mig. Två gånger under denna föreläsning började jag gråta. Men jag står kvar, för jag vet att det lägger sig. När jag då ser ungdomar som sitter helt tysta och bara tittar på mig – då blir jag stark. Inget fipplande på telefonerna, ingetviskande, inget knuffande – de satt stilla och bara lyssnade på mig.

Intro UF kick off Christine

Jag fick en entré som en stjärna till musiken Hall of Fame med The Script, kolla filmen, och blev introducerad av en av mina egna stora förebilder, Emma Arnesson, som startat initiativet Hej Främling. Musiken är bra, men texten är bättre. Läs texten med dina ”gröna glasögon på” – dvs med en positiv ansats:

Yeah, you could be the greatest
You can be the best
You can be the king kong banging on your chest

You could beat the world
You could beat the war
You could talk to God, go banging on his door

You can throw your hands up
You can beat the clock
You can move a mountain
You can break rocks

You can be a master
Don’t wait for luck
Dedicate yourself and you can find yourself

Standing in the hall of fame
And the world’s gonna know your name
Cause you burn with the brightest flame
And the world’s gonna know your name
And you’ll be on the walls of the hall of fame

You could go the distance
You could run the mile
You could walk straight through hell with a smile

You could be the hero
You could get the gold
Breaking all the records they thought could never be broke

Do it for your people
Do it for your pride
Never gonna know if you never even try

Do it for your country
Do it for your name
Cause there’s gonna be a day
When you’re…

Standing in the hall of fame
And the world’s gonna know your name
Cause you burn with the brightest flame
And the world’s gonna know your name
And you’ll be on the walls of the hall of fame

Be a champion
Be a champion
Be a champion
Be a champion
On the walls of the hall of fame

Be students
Be teachers
Be politicians
Be preachers

Be believers
Be leaders
Be astronauts
Be champions
Be true seekers

Äventyrarens vardag

”Jag ska bara…” och så har jag en massa påbörjade inlägg som jag inte slutför. Men jag har en vardag som alla andra med städ, disk, tvätt och barnen som ska till aktiviteter och hinna med kvällsmys. Jag har känt en viss olust att gå in på bloggen eftersom den har blivit så överspammad.

Dessutom har jag en skavank som inte vill sluta skavanka. Nu har jag fått en remiss till en specialist i Umeå så i morgon flyger jag dit över dagen för att se om hen kan hitta någon lösning. Det gör att jag tappat träningslusten lite, när jag inte kan träna utan att få ont. Det har hållit på länge nu och jag har vid otaliga besök fått otaliga teorier. Men oavsett vilken som är rätt eller inte har ingen lyckats åtgärda orsaken som ger smärta i det jag tror är hamstrings infästning i sittbensknölen. Men vad vet jag? Äventyrligt nog blir det i alla fall att flyga i morgon, med Avies – det lilla estländska flygbolaget som fått mycket kritik för bristande säkerhet…

Jag har i all fall nytt jobb sedan nyår och det har hittills känts som ett 100% rätt val. Jag jobbar nu som chefsutvecklare på Arbetsförmedlingen, där jag kommer att vara med och driva och handleda utbildningar för chefer inom myndigheten, och även ta ansvar för utbildningarna för de strategiska cheferna. Riktigt vassa kollegor och ett stort förändringsprogram som just dragit igång också – kan det bli mer intressant? Den här typen av drömjobb jag inte trodde fanns i Östersund. Men det gör det och det är mitt.

I övrigt händer faktiskt en hel del kul, vi har haft puder i stan. Visserligen är snöläget vedervärdigt just nu, men för bara två veckor sedan åkte vi utför i Ladängen, backen på Frösöberget. Hela familjen pumpade puder i en backe 15 minuter phemifrån! Backen är liten och barnvänlig, jo, men det passar ju familjens yngsta, snart sjuåriga, skidåkare perfekt. Första delen av dagen hade jag min skimo-utrustning och gick upp och ner bredvid liften. Funkade bra när jag åkte med henne, vi höll samma takt. Hon åkte lift upp, ville hoppa av efter halvabacken så det var en rätt kort sträcka, då gick jag bredvid med stighudar. Sen struntade jag i att ta av dem när jag skulle ner, då höll vi ungefär samma takt. Men efter lunch var det skiftbyte och då skippade jag stighudarna helt och åkte med våra äldre barn. Fast nu hade även yngsta fått upp puderdoften och åkte hela backen.

På lördag ordnar vi drop-in-vigslar i Vinterparken i Östersund, jag och min kompanjon Katarina i WeAreWed. Vi har startat ett företag för äventyrsbröllop. Nu på lördag erbjuder vi vigslar ute på Storsjöns is i ett rött Hillebergtält. Eftersom det är Alla Hjärtans Dag har vi fixat lite överraskningar och kommer att ha på oss rosa Woolpowerkoftor. Ja, vi är patrioter som bara den. IMG_3119.JPG