Archives

Written by Kicki

Kvällstur på kursgården

img_6790.jpeg

img_6789.jpeg

Jag bor mycket på kursgårdar i mitt jobb. Tar alltid med löparskor och pannlampa, finns alltid något att upptäcka. Och pannlampor är ju himla trevligt.

Mallis

img_6729.jpeg

På höstlovet åkte vi till Mallorca med en av våra bästa-kompis-familjer. Vi var alla väldigt redo för semester. Speciellt jag som däckade direkt på planet. Är ju liksom trevligaste resesällskapet…img_6346.jpeg

Vi hade hyrt hus precis vid havet på östra sidan, det som syns till höger i bild. Helt perfekt med barnen. De kunde gå rätt ut och leka, vi kunde snorkla och simma hur vi ville. Några minuters promenad bort fanns en jättefin liten sandstrand. Den visade sig dock vara en nudiststrand, men det struntade vi i och badade fritt ändå. En hel del funderingar från barnens sida, varför vissa har tatueringar och ringar på snoppen, vilket den generade mamman varken ville kolla upp om det var sant eller hade en aning om varför…img_6359.jpeg

img_6390.jpeg

Vi hade en total toppenvecka, en dag med regn, i övrigt finväder och badvänligt vatten. Äldsta dottern tog chansen att springa lite på stranden. Jag fick en förkylning, så någon ordentlig träning blev det inte, men jag tog mig ut på promenad tidigt varje morgon.

img_6523.jpeg

Och med en hästtokig dotter blev det även en ridtur. Hon ville absolut vara med i galoppgruppen, men jag tyckte att travgruppen räckte. Det var alldeles för länge sedan jag red. Tur var väl det. Jag fick en fullkomligt opålitlig häst. Ledarna sade direkt till mig att jag behövde hålla avstånd, så den inte skulle sparka eller bita de andra hästarna. Jomentack. Den gick och vände huvudet bakåt och försökte bita mig i fötterna istället. Stackars turridningshäst. Tänker att de kanske inte hanteras lika väl som i Sverige? Rätt kul var det i alla fall och eftersom jag var lite skraj, så räknas det väl som äventyr.

Vi hade fantastisk utsikt, med balkongen rakt österut och fullmånen som lyste. Det blev många fina middagar på den stora altanen. Varje kväll körde vi laget runt: Vad var det bästa idag? I slutet på veckan tog det upp mest hela kvällen att prata om hur bra vi hade det. Barnen älskar den frågan. img_6574.jpeg

En hel del strandpromenader blev det också. img_6566.jpeg

Pär hyrde en riktigt dålig mtb. Alla bra cykeluthyrningar var stängda, det som var kvar och öppet stängde den sista oktober. Men vi hittade ett ställe med riktiga skitcyklar, så vi hyrde och kunde ge oss ut och upptäcka lite mer. Vi hyrde en mindre som resten av familjen kunde dela på, så tog vi oss ut. img_6531.jpeg

Här är vi, rätt nöjda, halvvägs in i semestern. snapseed.jpeg

Mycket bad blev det. Och snorkling. Barnen kan liksom inte få nog.img_6544.jpeg

Vi hade också en tanke, att vi vuxna skulle få en dag var själva. Pär och jag cyklade iväg på en ordentlig tur. Kändes rätt löjligt att sitta på den där dåliga cykeln med vanliga gympadojjor, men det funkade. Jag hade spanat in en liten topp i horisonten, som jag ville upp på, så vi drog dit. Den var inte så hög, men ändå. När vi väl kom fram satte sig Pär på en uteservering och jag sprang upp på toppen och ner igen. Det gick fort. img_6581.jpeg

Det roliga kom sen. Eftersom han hade cykelskor så kunde han inte hänga på. Men jag lyckades övertyga honom att vi skulle dra upp barfota. Så strax efteråt stack vi upp igen, jag helt barfota, han i strumpor. Det var en oerhört häftig känsla, lite busigt och rätt vassa stenar och taggar. Framförallt bara att göra det. img_6616.jpeg

Sen hängde vi rätt länge på den där uteserveringen. Jag drack inte bara en öl. Jag blev alldeles fnittrig.img_6604.jpeg

Och tog en tupplur.img_6614.jpeg

När vi kom tillbaka var alla de andra ute på utflykt, så då tog vi våtdräkterna och simmade ut i havet. Rakt ut mot horisonten, öppet hav, rakt österut. Det var en helt underbar känsla. Inte en enda manet, bara blått vatten, efter en stund när det blivit djupt nog finns inget annat än det där turkosblå ljuset och jag känner hur mycket jag verkligen tycker om att få uppleva det. Det är meditativt, när jag kommer in i crawlandets rytm och bara simmar på, och vet att jag simmar rakt ut i Medelhavet.

Barnen har blivit så stora. De var aktiva precis hela tiden. Det är ju perfekt att ha med kompisar på resan.img_6567.jpeg

Så var det dags för godisintervaller igen. Det gillar jag ju och barnen också. img_6685.jpeg

Sen var det dags för mer snorkling. img_6693.jpeg

De två yngsta tog sig en tupplur.img_6704.jpeg

img_6350.jpeg

Snorklade gjorde vi massor. Barnen var helt begeistrade av alla fiskar. Det var riktigt häftigt och superfint. Jag har inte snorklat förut, så det var dags. snapseed-1.jpeg

Jag hade spanat in de där riktigt löjliga turistcyklarna man kan hyra för 10 Euro och tog med hela barnaskaran på en tur. De är nästan omöjliga att cykla på och trasiga också. Men vi fick plats med mig och alla fem barnen och drog runt en timma. Jag såg det som ett bra träningspass..img_6683.jpeg

img_6619.jpeg

Sista dagen, sista besökte på den lila sand- och snorkelstranden. Jag lekte nudist. img_6725.jpeg

 

 

Godisintervaller 

img_6277.jpegDet där med att få barnen att tycka det är kul att träna… Jag kör godisintervaller. Vi har ca 100 meter till elljusspåret och kommer in på det precis i en uppförsbacke. Perfekt. En varsin påse nere i backen, och varsin burk med godisar en bit upp i backen. Så får de springa upp och ner, hämta en godis i taget, tills de är nöjda.

Det är fler en än gång barnen bett att vi ska köra godisintervaller. och jag är jättenöjd.

img_6276.jpeg

img_6280.jpeg

Kvällscykling

img_6256.jpegJag pendlar till Stockholm i jobbet. Oftast är jag borta tre dagar i veckan. Landar torsdag kväll och är hemma framåt åttatiden. Vi brukar försöka planera så att vi tar oss ut tillsammans och tränar då. Cyklar, åker längdskidor eller skridskor, eller vad nu säsongen bjuder på. Att vara ute på kvällen med pannlampa är något jag tycker oerhört mycket om. När jag var liten vågade jag inte gå ner i källaren eller upp på övervåningen själv. Då kom pappa på att det var jättebra att börja med nattorientering och köpte en av de där riktigt stora Silvalamporna som fanns. Batterierna var jättestora och tunga, så mamma sydde en väst med batterifack på ryggen till mig. Jag var inte rädd där i skogen, även om det flera gånger hände att lampan slocknade, ofta för att jag varit ute för länge. Då gällde det att hitta någon annan att hänga på. Eller helt enkelt snubbla runt tills jag hittade en väg eller något. Det löste sig alltid. Det är en speciell känsla med nattorientering, sammanhållningen efteråt.

Nu kör vi med pannlampor på både hjälmen och cykeln när vi cyklar. Pannlampor med massor av lumen som lyser upp. Just den här kvällen var det grusvägscykling som gällde.

Genom att dra ut en sväng så här, så blir det en riktigt bra avslutning på dagen, även om jag klivit upp tidigt.

img_6247.jpeg

img_6264.jpeg

Natur så in i Norden

Förra hösten filmade finska Ylä in serien Natur så in i Norden, och nu har den haft premiär i Finland, med mig som gäst i första programmet. Kommer snart på svensk och norsk tv, men tills dess, håll till godo med finsk webb-tv.

http://arenan.yle.fi/1-2615702

Dammån – Simning i nästan 10 grader.

 

Vi hade gjort upp med några jättefina kompisar om helgen. Jag hörde av mig i veckan och föreslog: Vi tar alla barnen lö fm till sö morgon, så skjutsar vi ut dem till er och ni tar alla under söndagen. Deal. Barnen är superkompisar också – det är en riktigt bra kombo – alla gillar alla. Så efter att vi haft kalas i fredags och jag var rätt slut, så hade vi kompisar här vilket gick kanon, för då leker alla och är glada. Alla somnade och så var det söndag och vi körde över hela gänget till andra ändan av stan. Det tar 10 minuter. Älska Östersund.

Jag har spanat länge på kartan och velat simma i Dammån. Nu var det dags. Lite kall sommar, men vad har jag att välja på? Så, vi hade laddat och packat bilen med viktiga saker. Kunde vara reklam för världens bästa duffelbag.

IMG_5810.JPG

Vi kör runt och kollar läget lite. Har inte rekat som jag borde, utan vi kör efter kartan, kollar läget och mäter vattentempen. Nästan 10 grader med lite god vilja och sned termometer. Så hittar vi den här vägen. Och strax ett ställe att lägga till. Jag är hemma.

IMG_5795.JPG

Vi lagar mat mitt på vägen. Så kan man göra när det inte är trafik. Vi hade massor av goda rester från gårdagen. Stekte hamburgare i tomatsås, kokade på färsk pasta, blandade i avokado, rester av Västerbottenost, en tomatsallad, saltgurka och massor av smågoda rester. Värsta lyxmiddagen där på grusvägen, bredvid vattnet och solen som tittade fram. Ja, jag hade dunjacka på mig och ja, det var den 6 september. Älska Jämtland.

IMG_5798.JPG

Dammån är såååååå läcker! Bara kolla detta kartutsnitt! Vem blir itne sugen på att hoppa i? Vi åkte skridskor där i höstas, blankis, så häftigt, hit och dit, runt och fram. Barnen älskade det lika mycket som jag. Paddla här kan man göra och se bävrar. Fisket är toppen. Nu ska jag simma lite med min simkanot.

IMG_5809.JPG

Det är fortfarande nästan 10 grader i vattnet. Men vi har en plan. Pär släpper av mig, sen åker han till Sannans badstrand och parkerar. Där hoppar han i surfskin och paddlar uppströms och möter mig. Han har med draglina ifall jag ska vara trött och kall. Jag är mest skitnöjd över att jag kan ge mig ut på äventyr igen. Jag lever, jag mår bra, jag är glad.

Då ringer vår äldsta dotter. Hon är helt överlycklig, skrattar och gråter om vartannat. Hon har vunnit sitt första lopp. Hon är helt inne i trav. Hon älskar det mer än något annat och ägnar all ledig tid på travskolan i Östersund. Nu har hon haft hästen hon kör på sommarbete hos mina föräldrar. 11 år gammal flyttade hon ut till mina föräldrar i somras med hästen och har haft den tillsammans med grannens hästar och levt det mest underbara livet man kan göra som barn på världens underbaraste sommarlov. Och hästen som annars går runt runt på travbanan i Östersund har sprungit på gröna ängar, kört backintervaller och distanspass på våra oändliga grusvägar i sommarnatten. Så det var dags för den första segern någonsin för dottern, som fått köra hela upploppet först av alla, fått segerintervju, pokal och bukett. Kan det bli en bättre dag?

IMG_5814.JPG

Jag hoppar i vattnet och ger mig iväg. Simkanoten halvligger jag på och sparkar med benen. Delvis plattvatten och lite medströms, men rätt starka vindar idag, så i vissa riktningar är det ordentlig motvind i ytvattnet.

Kämpar på rätt bra och börjar bli kall och känna den där kylande smärtan, när Pär dyker upp runt en krök. Jag ber direkt om repet, han vänder om, kastar ut och börjar bogsera mig vidare. Där kämpar vi på nerför Dammån. Han får värsta träningspasset, jag likaså, jag får lite extra fart när jag ligger därbakom och surfar fram.

När vi väl kommer till bilen är köldsmärtan rätt ordentlig. Jag skakar och går på stappliga simfötter upp på strandkanten, funny walk så det stänker vatten om mig. Fram till bilen och inser att jag knappt kan klä av mig för jag fryser så, jag har legat i 1 1/2 timma. Pär får hjälpa mig att dra av allt, och alla som försökt få av en blöt sportbh vet hur svårt det är. För att inte tala om hur svårt det är att få på en ny på en blöt kropp. Och någonstans där mitt i får jag en fnitterattack. Det gör det inte lättare för honom, men jag får det där äventyrsruset. Jag har klarat det, jag har simmat runt i det här kalla vattnet, det här är alldeles för tokigt, står här vid bilen och tokfnittrar, solen skiner och jag mår ju egentligen så bra. Jag är i ruset. Du vet vad det är om du varit där. Segerrus. Jag har klarat det-rus. Jag mår skitbra-rus. Jag gör tokiga saker-rus. Dubbla dunjackor och jag går ett varv runt och känner att jag lever. Så nöjd, så rusig, full av hormoner och har fått världens kick.

IMG_5806.JPG

I morse innan vi får tog jag fram en jättefin kaffekvarn jag fick när jag fyllde år, Pär hade hittat den på en loppis. Så jag malde kaffebönor och förberedde äventyrskaffet. Nu är det dags att koka på det. Har ett litet primuskök som går igång på ett kick och jag ser det börjar bubbla. Nästan 6 km tog jag mig på 1 1/2 timma, med lite hjälp på slutet, i det kalla vattnet.

IMG_5805.JPG

Flyttar upp till en vacker bänk och fortsätter koka varmvatten, kan inte få för mycket just nu. Har glömt alla former av kåsa hemma, men hittar en liten burk vi hade mat i, som jag dricker kaffet ur. Hur mycket som helst, silar de grövsta kaffesmulorna och spottar ut. Sitter och noterar lite minnen. Pär har tagit en extra sväng med surfskin nu. Det är fina vågor ute av den starka vinden.
IMG_5811.JPG
Vi kör hemåt. Ringer våra vänner om att vi är på väg. De frågar om vi vill ha bastu och middag. Om vi vill…? Alltså, hur bra kan livet vara? Kommer fram till glada barn som fått leka som galningar hela helgen, får bastu, tinar upp, får god mat och sen åka hem och sussa gott.

Livet, det är grejer det. Ta vara på det och göra roliga grejer är ju en skyldighet!

En liten kort film på 9 sekunder.

GOPR1112

Bara gör’t 

IMG_5757.PNG

 

 

Dags att dra till Ladängen. ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga läderkläder” som Väderannika sa en gång i tiden. Sanningen är, vill du kunna hantera fjället i alla lägen, så går det inte att hänga inne på löpbandet för att det är dåligt väder. Speciellt inte när det är enkelt att hoppa in i bilen och dra hem till en varm dusch efteråt.

IMG_5759.JPGJag var inte ensam i backen, mötte en annan kille som kämpade på rätt ordentligt. Jag är fortfarande på rehab, har fått ok på att träna i backe bara jag går på ett visst sätt och kör vissa muskelgrupper. Efter operationen i somras, där det visade sig att min ishiasnerv växt fast i en ärrbildning (ja, jag har haft ont så in i h-e, men att gnälla över sån smärta gör jag inte med den fostran jag har…), så är jag oerhört duktig med rehab nu. När jag berättade att min favoritträning är att få kötta slalombacke med stavgång, så gick en tränare igång och följde med mig dit och gav mig rätt förutsättningar. Så nu går jag i backen.

IMG_5758.JPGDet är något skönt och fullständigt anspråkslöst med det här vädret. Jag går upp och ner. Har programmerat in favvolåtar på spotify i ett flöde, men efter halva passet stänger jag av. Står längst upp och låter vinden och regnet piska ansiktet. Vänder ansiktet uppåt och bara känner efter. Är så vansinnigt nöjd över att vara varm i kroppen, känna kylan piska, regnet rinna nerför ansiktet. Det är en slags njutning som är svår att beskriva. Jag älskar det här. När kroppen får kämpa, när jag är ute och verkligen känner vädret.

Det hinner bli mörkt innan jag är klar. IMG_5762.JPGJag har inte plockat fram pannlampan för säsongen. Och jag har gått mycket längre än tränaren sa att jag fick. Men jag har älskat med backen och regnet och vinden. Sista vändan ner springer jag i mörkret och sätter fötterna i mina barfotaskor just där de ska och allt blir rätt. Flyt, kallas det på svenska. Flow finns det en massa forskning om. När man hittar flow. Det gör jag här.

Sen åker jag hem till en varm dusch. Och några sista rehabövningar.

 

Sim i havet

Tiden går. När jag sist var på Rödlöga, sju år sedan, övertygade min man och vår vän mig om att vi skulle simma runt udden. Jag var skräckslagen, de simmade på var sin sida om mig och jag hade hakan två dm över vattnet och hyperventilerade. Ungefär så. Men runt kom jag. Huvvaligen. Inte alls mysigt. Så kom den där viljan att lära mig några år senare. I fjol simmade jag från Åre till Östersund med min kompis Mari. I år kom jag ut till Rödlöga igen. Hade med mig hela konkarongen med simprylar, hoppade i själv och simmade runt udden. Det var lugnt, det var kul, det var skönt och det var spännande. Att simma själv i havet och dessutom tycka att det var en bra idé. Så kan det gå om man jobbar med sina rädslor. På väg in mot bryggan kom sonen och mötte mig i kajak. Den orangea bojen är ovärderlig och bra, jag syns verkligen, vilket var tur eftersom det var lite båtar i rörelse. En svan skrämde jag iväg också. Slutligen, såklart, blev det riktigt bad inklusive tvagning. Nuförtiden tycker jag ju att det är trevligt att bada i havet också.  IMG_4960.JPG

IMG_4967.JPG

IMG_4974.JPG

IMG_4985.JPG

Hästmannaskap

IMG_4858.JPGMin äldsta dotter är hästtjej. Totalt och orubbligt. Fokuserat och dedikerat. Hon ägnar sig dessutom mest åt trav, har precis tagit tävlingslicens under våren och ägnar större delen av vakna tiden utanför skolan på Travskolan i Östersund. Där har de en fantstisk verksamhet med en av Sveriges bästa tränare.

Så det har blivit dags för mig att lära mig mer om hästar. Visst, jag har ridit, men aldrig varit hästtjej. Jag har varit på ridsemester i Alperna och galopperat som Zeb Macahan utan ridhjälm genom en dalgång där, men har inte kunnat så mycket. Så nu var det dags. Tillsammans med en av dotterns bästa vänner och hennes mamma hade vi bokat in oss på fyra dagars privatkurs i hästmannaskap på Stridsby Gård på Väddö.  Här ägnade vi tiden med deras fantastiska basjkirer. Jag fick mig tilldelad Edmund. Han blev en fantastisk läromästare för mig. Jag lärde mig så enormt mycket om hästar dessa dagar. Att få lära mig arbeta med en häst från marken, och senare från ryggen, från grunden, var oerhört värdefullt. Jag blev fullkomligt förälskad i honom. Han var så rätt för mig där jag befann mig. Klart jag var lite rädd när jag skulle vara ensam med honom i den stora rundkorallen, men när jag såg att han förstod mig, att han lyssnade och jag kunde anpassa mitt språk så att han förstod mig, och sedan lät honom komma in och vila, då var jag helt lycklig. Då stod vi där, han med nosen mot min rygg, och jag kände mig så trygg. Jag började förstå vad alla hästtjejer alltid pratar om.

IMG_4945.JPG

IMG_4947.JPG Det här var den varma veckan den här sommaren, så ett av passen körde vi en aktivitetsbana inne i ridhuset. Edmund är klassens bästa elev, han vill alltid göra rätt och lyssnar på alla  tecken jag ger. Vilket kan bli lite lustigt när jag ger tecken utan att veta om det. Men fatta vad nöjd jag var när vi stod uppe på dessa lastpallar! Tack vare att jag förstod honom och han lyssnade.

IMG_4941.JPG Vi fick också ge oss ut i terrängen en dag på en tur. Vi skulle ner till havet och bada. Rida längs dessa små vägar, senare små stigar, förbi hagar med unghästar som springer så manen står rätt ut, solen skiner och jag gör detta med dottern och våra vänner…bara lycklig, rätt och slätt. Så enkelt är det. Edmund älskar att bada, han gick först av alla rätt ut i vattnet och ställde sig sedan och sparkade vatten åt alla håll, jag skrattade så jag kiknade och blev alldeles blöt. Vi traskade runt en stund, hästarna åt vass – vi red bettlöst – och njöt av att få svalka sig lite. Då råkar en av hästarna trampa lite snett och hoppar till vilket ledde till en kedjereaktion. Dottern blev avkastad ute i vattnet, jag lyckades stoppa Edmund någon meter uppe på land, och dotterns kompis fick en flygtur in i skogen. Två hästar skrittade iväg i skogen och där stod vi kvar lite chockade. Tills min dotter kommer upp ur vattnet. Hon är dyngsur och har en massa grönt klägg och lera hängande överallt.

- Vad är det för träsktroll som kommer här, säger min kompis och jag kan inte hålla mig utan brister ut i gapskratt. Hon såg verkligen så rolig ut. Hon var INTE nöjd med att jag skrattade. Allt hade gått bra med både henne och hennes kompis och en liten tur för att leta reda på hästarna tog vid. Efter ett tag förstod även min dotter hur rolig hon sett ut, men hon hann ta bort mycket gegga innan jag fick ta kort och några timmar senare satt även hon och skrattade åt alltihop. Hästarna väntade borta vid unghästhagen och allt var frid och fröjd. Tjejerna fick åka bil hem och vi vuxna red. För mig var det stort och tryggt att kunna klara ut en sån här situation också och få stopp på en skrämd häst.

Personalen på Stridsby Gård är helt fantastiska och går verkligen upp i sin mission att lära oss massor om hästar. Jag kan rekommendera dem till 100%.

IMG_4869.JPG

Sista turen ut i hagen och säga hej då för denna gång var lite sorgligt. Jag levde lite i en annan värld därute, det blir en så total fokusering med hästen, det är bara vi som existerar. När jag var med honom tänkte jag inte på de andra runtomkring, jag tänker inte alls på att de stor utanför rundkorallen och tittar på oss och kommenterar och lär sig, det är bara jag och han därinne. Jag är helt såld på det här med hästar.

Nu har vi en häst på sommarbete. En liten travponny. Världens finaste…

 

 

 

 

Midsommar i Storulvån

Svenska Turistföreningen har ett jättefint arrangemang med löpglädje under midsommarhelgen. För andra året var jag med både som inspiratör och ledare. Hela min fina familj följde med och hängde i fjällen under de här dagarna.

IMG_4671.JPG Första turen gick på torsdagen och i år var vädret verkligen med oss. Vi sprang upp till Ulvåtjärn där vi tog en skön vilopaus på fjället. Finns det något mer lugnande än att ligga ner direkt på fjället och blunda och bli värmd av solen? Eftersom det var så tidigt på säsongen samt att vintern hängt med rätt länge hade inte en enda mygga vaknat.

IMG_4676.JPG Det var ett stort och härligt gäng som sprang och vi delade upp oss i två grupper.

IMG_4674.JPG

IMG_4762.JPG Det var en toppenhelg vädermässigt. De här dagarna då det är varmt och fint och soligt och innan myggen kommit.

Vi hyrde fatbike en dag, som de två äldsta barnen fick en varsin tur på. Vilken upplevelse! De finns där i uthyrningen och det är värt varenda krona att få testa en dag, riktigt kul.

IMG_4679.JPG

IMG_4753.JPG Midsommar kom, flaggorna vajade, fiolmusik, dans kring stången och fjällvärldens största och kanske även godaste tårta serverades.

IMG_4707.JPG Vi sprang ett längre pass på förmiddagen och på eftermiddagen tog jag med mig döttrarna på en liten topptur. Då det fortfarande fanns en del snölegor kvar åkte vi på baken neråt, gick rätt fort, blev rätt blött och kallt och vi skrattade massor.

IMG_4702.JPG

IMG_4756.JPG Samling igen för dagens tur, då vi sprang mot Sylarna, några av oss vände vid Spåjme, några sprang vidare en sväng. När jag kom tillbaka väntade äldsta dottern på mig och vi sprang en tur upp på Ulvåfjället.

IMG_4775.JPG På kvällen fanns möjlighet för barnen att klättra. Sonen var väldigt sugen att få klinga i klockan längst upp, vilket han också efter mycket kämpande lyckades med!IMG_4799.JPG

Kvällarna ägnades åt gemensam trerätters middag och massor av löparsnack, samt en del föreläsningar. Både Marathonmia och Petra Månström  var på plats och föreläste, samt jag.

Det var ett mycket lyckat arrangemang, STF Storulvån är riktigt bra och allt var toppenfixat. Hänger du med nästa år?