Handöl

Vi arrenderar en stuga i Handöl. Har tyckt om detta ställe länge. Just nu känns det helt optimalt. Vi vet inte om det passar oss att ha stuga, så att få möjlighet att testa på detta sätt är helt rätt.

Jag tar en liten morgontur och springer längs skoterspåren upp mot Tjallingen. Pannlampan i morgonmörkret, sedan börjar det sakta ljusna

Den här synen, Snasahögarna. Samma ställe, när jag kommer upp på de här myrarna, mår alltid lika bra. Att finna balansen mellan att upptäcka nytt och njuta av favoriter och smultronställen.

Vi åker nästan alltid upp en tur och kollar läget vid Handölsforsen. Varje gång vi är där ser det annorlunda ut.

Och sonen mejslar ut ett hjärta i den hårda skarsnön.

Sarah och barnen kommer upp och sover över en natt. Pär och hans kompis Marcus bor i en stuga bredvid och är ute på egna äventyr. Men vi äter middag ihop. Jag har lagat långkok på renkött, en pulled reindeer som vi äter med såser, creme fraiche, avocado och nybakt surdegsbröd. Receptet fick jag av bagaren på Copperhill några helger tidigare när vi var här uppe, Ylva heter hon. Jag är bara tacksam.

Skridskotur till morbror Lasse

Sonen och jag drog ut på isen igen. Nu ligger visserligen ett tunt lager snö, men vi vet att isen var säker häromdagen. Och vi har all utrustning, inkl flytväst. Så vi drar till Frösö båthamn och åker i medvinden västerut. Han är ju bandyspelare, så vi har bandyrören på och tränar på översteg och leker. Mitt knä är inte i form efter julhelgens krasch, men jag har i alla fall knäskydd på.

När vi kommer fram till Lasse ringer vi och han kommer ner till vattnet med fyrhjulingen och släpet och skjutsar upp oss till garaget, där vi får varm choklad och bullar.

Det är en rätt nöjd kille som fikar. Pappa är på plats också, de håller på att reda ut isnäten. Sen får vi skjuts ner till vattnet igen. Det är inte långt, men knöligt att gå med skridskor… Sen är det motvind hem.
Nu är det ju en liten vältränad hjälte jag är mor till, så vi leker i motvinden hela vägen hem också. Att få åka skridskor på det här viset är värsta lyxen. Naturis mitt i stan och en bror som bjuder på hembakta bullar. Vardagsäventyr.

Snasahögarna

Vi hade kollat av med barnen, är ni själva en stund på morgonen? Vissa saker blir enklare när de blir större. Kylskåpet fullt med frukost. Vi drar tidigt, upp till bommen på Storulvåvägen och ut på fjället. Fullmånen lyser upp.

Vi tassar uppåt Storsnasen. Det blåser som tusan och är kallt, så vindeffekten blir ordentligt. Det är kallt som bara den.

Men jag gillar ju det här. Att få kämpa uppåt, i väder.

Vi tar fram vindsäcken för att vila lite från värsta kyleffekten när vi byter om från kängor till pjäxor och stegjärn. Fjället är mest täckt av is, så det är enklast så.

Vi tar oss vidare uppför, men inser ganska snart att vi inte kommer hinna upp på toppen, vill vara tillbaka till lunch. 

Vi går enklast längs bäcken som går ner från sadeln, den är frusen och lätt att gå på med stegjärnen. Det var så länge sedan jag använde dem. Det är en speciell känsla.

Längst därnere ser ni Ånnsjön, och där ligger vår stuga. Vi stannar när vi kommit ner mot skogsgränsen och byter om till kängor igen.

Utsikten in mot Norge i morgonljuset.

När vi kommer ner till bommen sitter en norsk bil fast i snön. Han har försökt att köra förbi bommen och fastnat. Vi funderar på om vi ska hjälpa honom eller inte. Vad skulle ni gjort?

Ånnsjön

Vi drar till stugan i Handöl och barnen bestämmer sig för att göra en ny film i sin serie om Anka. Ett koncept de själva hittat på och där de gjort ett helt gäng filmer och yngsta dottern får spela huvudrollen som Anka, går omkring i simfötter  och säger Kvack. Pär och jag får en egen stund och drar såklart ut och kollar isläget på Ånnsjön.

Vi tar oss in och åker en bit på bäckarna som kommer ner från Bunnerfjällen också. En del snö, men fin åkning.

Framförallt är det så himla läckert att åka med fjällen i bakgrunden, känna vinden blåsa och kylan nypa i kinderna.

Jag letar alltid hjärtan i naturen, och de finns överallt.

Nyårsdagen på Storsjön

Vi är alla pigga och glada på nyårsdagens morgon. Då blir det skridskor! Storsjön ligger som en fönsterruta och vad är då bättre än att skrinna från Frösön till min bror i Ås och bjuda in sig på fika? Vi tar med hela gänget.

Det är ju såklart lite logistik. Pär och Solveig tar barnen från Frösön, Andreas och jag tar bilarna till Ås och kör hårt i motvinden för att möta upp dem. Vi kollar var de är.

Sen kör vi på, och lyckas missa dem, så vi hinner nästan hela vägen till Frösö Båthamn innan vi inser var vi är. Men det är bra träning.

Gänget sitter vid Kycklingholmen och fikar.

Sen kör vi hela gänget vidare. Vår son är ju bandyspelare och kör runt, runt och tränar översteg och hastighet. Finare is än så här är svårt att hitta. Vi kör flytvästar och hjälm på barnen. Ibland har vi ryggsäckar med armpuffar i. Oftast har jag och Pär alla extrakläder. Slutligen landar vi hos lillebror och hans isnät har visst fisk i sig, mycket spännande att ligga och kolla, är det öring eller sik?

Tältnatt

Det blev en tältnatt! Lyxigt. Jag är redan i Vålådalen, har kört 45 km klassiskt i helt underbara spår. Pär kommer upp med tält och sovsäckar, whisky och pizza. Kan det bli enklare. Vi slår upp favorittältet, Hilleberg Kaitum, vid Ottsjön.

Sen käker vi pizza och dricker whisky.. Kåsorna har lite olika storlekar. Varvar med lite varmt te.

Maschaller har jag tagit med också. Vardagslyx.

Lunndörren

Sarah och jag har fått till en lunch till lunchtur igen. Vi drar till Lunndörren. De öppnar idag och har lite öppet under nyårshelgen. Det är en riktigt härlig och krispig dag igen. Alldeles för lite snö, men vi blir frostiga i skägget i alla fall, och det är bra nog.

Fika på vägen upp, Sarah har bakat fruktkaka.

Det är så oerhört vackert, solen som precis kommer över horisonten, inte många timmar vi har på oss. Jag har tagit tåget upp, Sarah hämtat mig i Undersåker.

Det är rätt lugnt i stugan. Vi har som vanligt med oss massor av god mat. Lax till förrätt. Pulled älg till varmrätt. Fin choklad till efterrätt. Men det är först efter att vi har haft en långbastu och pratat om livet.

Det blåser hårt när det är dags att åka hem. Vi hade vindstilla på vägen upp. Nu har vi medvind när vi ska ner.

Morgonen är så vacker. Snön driver över sjön i hög hastighet. Lugnet som är i de här stugorna är helande. På vägen hem står vi stilla över den lilla sjön och bara glider fram med vinden i ryggen. Jag försöker lägga upp en film men det verkar inte riktigt lyckas. Kommer fram till Vålådalen, blir bjudna på kokkaffe av Erik Gardfall från STF i deras lilla arbetslokal. Alltså, killar som bjuder på kokkaffe…

Locknesjön

Skridskosäsong!!! Finns det då en bättre plats än hemma på Locknesjön. Mitt paradis. Vi åker en tur med våra kompisar Anna och Fredrik. Det blir lite icehopping, kan inte låta bli där det blivit små flak precis vid kanten. Isen går inte ända hem till mamma och pappa än, vi fotar lite, vänder och tar en liten runda till. Sen ramlar jag. Inget stort då, visar sig senare under julhelgen och i januari att jag spräckt slemsäcken. Innan det är över och läkt har jag hängt på akuten några gånger och slutligen fått en dränering i knäet. I början av februari är det läkt igen. Men det var det väl värt?

Stensdalen

Alla borde få ha en Sarah i sitt liv, en sån där superkompis.

Vi tog en tur upp till Stensdalen. Det är en hösthelg som är helt fantastisk. Så där krispigt, klart och knastrigt i luft och mark. Allt är frostigt och svalt och skönt och vi joggar från Vålådalen och uppåt. Jag har ju varit lite klen i kroppen sista tiden. Måste sluta göra illa mig. Men löpningen går jättebra. Jag har det i generna. Muskelminne. Så det är liksom bara att kuta på. Det är så vackert.

Det är få saker som får mig att må så oerhört bra. Jag har sagt det många gånger, säger det igen. Naturen ger mig alltid ett lugn som jag behöver. Bootar om. Slappnar av. Går ner i varv. Glömmer bort massor av ytligt viktiga saker.

Vi har fått låna nyckeln till stugvärdsstugan och bastun och går genast och gör i ordning varsin kamin.  

Jag värmer upp stugan, Sarah bastun.

Vi kommer ner till bastun när det är kanske 25-30 grader i den. Lägger oss på varsin brits och börjar prata. Så här är det alltid när vi är ute. Vi pratar om viktiga saker. Och ibland om det bästa understället. Men vi ligger där och smuttar på varsin välskakad öl. De har ju hängt med i en löparrygga i ganska många kilometer. Sakta stiger värmen, första svettpärlan kommer. Vi har massor av kallvatten från bäcken bredvid. Jag älskar att basta. Speciellt så här, efter en ordentlig löptur, bara ligga och slappna av och prata. Det är helt mörkt i bastun, förutom det lilla sken som kommer från kaminen. Livet är enkelt.

Vi kommer upp till stugan igen och fixar mat. Vi brukar försöka ha med riktigt god mat och tillhörande dryck. En liten plunta med välkomstrom, en liten vinflaska, lite sherry till ostarna.

En liten kvällstur och tittar på vattnet. Det håller på att frysa nu, det ligger is kring stenarna under vattnet. Det är tyst och lugnt på fjället. 0 m/s. Inte en mygga. Bara tyst, mörkt och vackert.

Vi har kört en lunch till lunch tur. Då hinner vi ses och ha en härlig tur utan att det inkräktar för mycket på resten av familjelivet. Dags att kuta ner åt igen på morgonen efter.

Det känns så härligt att kunna springa, jag mår bra i kroppen efter gårdagen. Idag är det lite dimma. Lika vindstilla som igår, hela landskapet är frostvitt. Det är lite som en annan värld. Just att det är så lugnt.

Sagoträd.

Isarna håller på att lägga.

Sista biten upp mot Vålådalen igen. Vi hoppar in bilen och åker hem och äter sen lunch på var sitt håll.

Jag får ett oplanerat stopp i Undersåker på vägen hem. Det är fårsläpp. Man kan ju bli lycklig för mindre.

Kommer hem och upptäcker att Pär och barnen är borta. Kan inte låta bli. Drar till Gustafsbergsbacken och går lite stavgång. Östersund är så vackert härifrån. Lagom stort. Minns när jag och min kompis Helena tränade här inför vår första fjällorientering. En fredagkväll. Sprang genom Badhusparken på vägen hem, där satt folk och festade. Vi var dyngsvett. Sån’t har mitt liv varit. Och jag är mycket nöjd med det, trivs med det. Nu är jag rätt själv i backen igen. Kör några rundor och åker hem. Är så otroligt nöjd med hur min kropp fixat denna helg. Mår så otroligt bra när jag är fysiskt trött. Livet blir så mycket enklare då. Och livet är så otroligt skönt.

Pumptrack

Tog med sonen till pumptracken på Frösön. Jag fick däng. Fetdäng. Så jag föreslog att vi skulle ut och cykla lite på stigarna istället. Jag fick däng där också.