Alla borde få ha en Sarah i sitt liv, en sån där superkompis. 
Vi tog en tur upp till Stensdalen. Det är en hösthelg som är helt fantastisk. Så där krispigt, klart och knastrigt i luft och mark. Allt är frostigt och svalt och skönt och vi joggar från Vålådalen och uppåt. Jag har ju varit lite klen i kroppen sista tiden. Måste sluta göra illa mig. Men löpningen går jättebra. Jag har det i generna. Muskelminne. Så det är liksom bara att kuta på. Det är så vackert. 
Det är få saker som får mig att må så oerhört bra. Jag har sagt det många gånger, säger det igen. Naturen ger mig alltid ett lugn som jag behöver. Bootar om. Slappnar av. Går ner i varv. Glömmer bort massor av ytligt viktiga saker. 
Vi har fått låna nyckeln till stugvärdsstugan och bastun och går genast och gör i ordning varsin kamin. 
Jag värmer upp stugan, Sarah bastun. 
Vi kommer ner till bastun när det är kanske 25-30 grader i den. Lägger oss på varsin brits och börjar prata. Så här är det alltid när vi är ute. Vi pratar om viktiga saker. Och ibland om det bästa understället. Men vi ligger där och smuttar på varsin välskakad öl. De har ju hängt med i en löparrygga i ganska många kilometer. Sakta stiger värmen, första svettpärlan kommer. Vi har massor av kallvatten från bäcken bredvid. Jag älskar att basta. Speciellt så här, efter en ordentlig löptur, bara ligga och slappna av och prata. Det är helt mörkt i bastun, förutom det lilla sken som kommer från kaminen. Livet är enkelt. 
Vi kommer upp till stugan igen och fixar mat. Vi brukar försöka ha med riktigt god mat och tillhörande dryck. En liten plunta med välkomstrom, en liten vinflaska, lite sherry till ostarna. 
En liten kvällstur och tittar på vattnet. Det håller på att frysa nu, det ligger is kring stenarna under vattnet. Det är tyst och lugnt på fjället. 0 m/s. Inte en mygga. Bara tyst, mörkt och vackert. 
Vi har kört en lunch till lunch tur. Då hinner vi ses och ha en härlig tur utan att det inkräktar för mycket på resten av familjelivet. Dags att kuta ner åt igen på morgonen efter. 

Det känns så härligt att kunna springa, jag mår bra i kroppen efter gårdagen. Idag är det lite dimma. Lika vindstilla som igår, hela landskapet är frostvitt. Det är lite som en annan värld. Just att det är så lugnt. 
Sagoträd.
Isarna håller på att lägga. 
Sista biten upp mot Vålådalen igen. Vi hoppar in bilen och åker hem och äter sen lunch på var sitt håll.

Jag får ett oplanerat stopp i Undersåker på vägen hem. Det är fårsläpp. Man kan ju bli lycklig för mindre. 
Kommer hem och upptäcker att Pär och barnen är borta. Kan inte låta bli. Drar till Gustafsbergsbacken och går lite stavgång. Östersund är så vackert härifrån. Lagom stort. Minns när jag och min kompis Helena tränade här inför vår första fjällorientering. En fredagkväll. Sprang genom Badhusparken på vägen hem, där satt folk och festade. Vi var dyngsvett. Sån’t har mitt liv varit. Och jag är mycket nöjd med det, trivs med det. Nu är jag rätt själv i backen igen. Kör några rundor och åker hem. Är så otroligt nöjd med hur min kropp fixat denna helg. Mår så otroligt bra när jag är fysiskt trött. Livet blir så mycket enklare då. Och livet är så otroligt skönt. 